Omslag: Yoshi's Podcast

Kan våra hjärnspöken inspirera andra? | Clara Skogholt | #192

Kan våra hjärnspöken inspirera andra? Clara Skogholt är föreläsare, författare och konstnär. Vi pratar om hennes genialiska teckningar av hjärnspöken, att spela musik och laga mat tillsammans, hennes kamp med psykisk ohälsa, den chockerande skillnaden i behandling när hon fyllde

Publicerat 24 sep. 2026. Fler avsnitt finns på poddsidan.

24 sep. 2026

Inbäddning

Kan våra hjärnspöken inspirera andra? Clara Skogholt är föreläsare, författare och konstnär. Vi pratar om hennes genialiska teckningar av hjärnspöken, att spela musik och laga mat tillsammans, hennes kamp med psykisk ohälsa, den chockerande skillnaden i behandling när hon fyllde

Transkript

  1. SPEAKER_00 Sådär, då är vi igång. Klara, varmt välkommen. Tack, Yoshi. Vi började prata precis innan vi började spela in om när och hur vi stötte på varandra. Och det är ganska roligt för vi
  2. SPEAKER_00 Jag tror jag gick igenom hela din katalog direkt när jag hittade dig på Instagram. Det är ju så häftigt. Ja, för det är genialiskt. Precis som du säger, det är ju saker som folk tä
  3. SPEAKER_01 I hur mitt liv såg ut. Jag hade en tendens när jag var yngre att tänka att det här är yttre omständigheter som gjorde att jag hamnade här. Men där i den vändpunkten så trappade jag
  4. SPEAKER_00 Hade du hållit på med något kreativt innan? Ja, absolut. Jag började spela piano när jag var barn. Och sen började jag sjunga i kör också när jag var barn. Och så har jag hållit på
  5. SPEAKER_01 Tror du inte det då? Men att sjunga och spela tillsammans. Det är ingen som tar mer plats än någon annan. Någon spelar guitar eller piano och alla sjunger tillsammans. Det upplever
  6. SPEAKER_01 kretsar. Säkert, men det är lustigt att säga det för jag pratar med en kompis häromdagen om det här med att bjuda på mat. För att jag tänker alltid så här typ, eller jag bjuder hem
  7. SPEAKER_01 Jag tror absolut att det finns jättemycket kulturella skillnader i olika länder. Även i olika städer tror jag. Jag tycker det är stor skillnad på bara Göteborg och Uppsala till exe
  8. SPEAKER_01 Men det går inte riktigt för man måste se människan. Först måste man ta den där kvartsfikan. Ja, men typ. Intressant. Och så i Uppsala så är det Där tycker jag att folk är väldigt
  9. SPEAKER_01 Ja, det är sant. Många vill ju ha lite distans. Ja, så kan det vara. Det kan vara en del av förklaringen. Det är intimare att jag lagar mat till dig och mig och sen slår vi oss ner
  10. SPEAKER_00 Hur tänker du då? Jag tänker typ på känsla av trygghet. Jag tänker spontant på att när man har blivit mätt, det finns ju nästan ingenting bättre på hela dagen tycker jag än när man
  11. SPEAKER_01 Ja, det är nog precis det som händer. Alltså det blir mindre och mindre interaktion. Verkligen. Ja, det är lite läskigt nästan om man tänker på det. Vad säger dina hjärnspöken om d
  12. SPEAKER_00 bredvid varandra, ha ett litet samtal. Och sen skulle den ena av oss ha det bra, och så gick den av. Och det var liksom det normalaste någonsin. Jag minns hur paff jag blev. Jag so
  13. SPEAKER_00 Generellt i Stockholm, inte bara i kollektivtrafiken. Eller? Ja, kanske. Kanske generellt. När någon pratar med en så är det för att den vill ha någonting av en. Och jag tänker typ
  14. SPEAKER_00 Ja, det är det faktiskt. Men vi får skylla på vädret helt enkelt. Vi får skylla på vädret, absolut. Ja. Men har du, om vi går tillbaka till det musikaliska, har du haft det i dina
  15. SPEAKER_01 Då kunde man få en utbildning från dem så att man kan få komma ut och föreläsa om sin historia i syfte att minska stigma och fördomar om personer med psykisk ohälsa. Viktigt. Ja, f
  16. SPEAKER_01 Så kan man säga. Och det pågick i ett och ett halvt, två år och jag bara pepprade mig själv med negativa tankar nonstop. Oh shit. Tills hjärnan la ner för dagen för att man är helt
  17. SPEAKER_01 Jag tänker att när man har sådana där jobbiga tankar som snurrar på att det är kört, jag är så dålig och det kommer ändå inte bli bra och Att då när du träffar andra människor, när
  18. SPEAKER_00 Det går inte. Vad gör du för någonting? Gå ut och träffa någon istället. Varför slöser du din tid på det här? Just det, då fick du den ångesten också. Ja. Över att nej, jag slösar
  19. SPEAKER_00 Så livet är vad det är. Ja, det är vad det är. Och det besvärar mig inte det minsta idag. Klart, jag vill ju träffa någon och sådär, men det är inte alls den nivån som det var föru
  20. SPEAKER_00 Var det någon som sa det till dig att du måste vara bäst på allt? Nej, det var ingen som sa det. Jag tror att det var bara... När man är ung och när man är barn så gör man så många
  21. SPEAKER_01 Om man tänker på det så är det inte så konstigt att jag blev som en huvudfoting till sist och levde väldigt mycket i huvudet och i prestation. En huvudfoting? Intressant uttryck, j
  22. SPEAKER_01 Jag vet inte, för jag vet inte om jag själv ens riktigt visste Nej, såklart. Vad vet man när man är 14? Hur livet och psyket ska vara. Det är inte lätt. Nej, det är inte lätt. Verk
  23. SPEAKER_00 med människor. Men den här knappen där man går för att scrolla Reels, den existerar inte för mig. Jag går inte in på den. Det är ju väldigt bra gjort. Ja. Alla borde göra det. Det
  24. SPEAKER_01 Så det kommer upp så himla kloka saker och smarta saker. Så jag blir inspirerad. Det här vet jag inte om jag... Jag kanske lurar mig själv när jag tänker så här, men jag tänker så
  25. SPEAKER_00 Det är ju trevligt med att vara vuxen. Man får lägga det på precis vad fan man vill. Men faktiskt, jag älskar att vara vuxen. Ja, det är trevligt, eller hur? Ja. Ja, jag hör dig. J
  26. SPEAKER_00 på någonting. Just det. Ja, det är ju också smart. Har du funnit på att köpa veckaklocka? Alltså en riktig... Nej. Nej. Nej. Jag tycker någonstans att jag är för fan en vuxen man.
  27. SPEAKER_01 Jag var fortfarande i det här, jag hade ju ändå ett ganska svartvitt tänk att antingen är man bäst eller så är man ingenting. Och jag var helt slut. Skolan är ju tuff. Det jag tyck
  28. SPEAKER_00 Men jobbet jag hade innan var ett sånt här evighetsgöra. Och jag insåg att shit, Det är så skönt att bli klar med grejer. Jag behöver bli klar med grejer. Jag kan relatera till det
  29. SPEAKER_00 Och efter det har jag varit... Så mycket mer i kontroll över mitt liv än innan det. Alltså jag är mycket, mycket mer bekväm med att testa saker, att göra någonting nytt, starta en
  30. SPEAKER_01 Vad intressant. Du sa att det var nog ganska sent. Jag tror absolut inte det. Jag tror att det var ganska tidigt. Är det så? Ja, definitivt. Jag tror att det brukar vara efter att
  31. SPEAKER_01 faktiskt ta lite medvetna beslut om vad jag ska göra och vad jag vill göra. Och det var jättesvårt i början. För att jag hade ju någon slags... Det är en bild av hur man lever sitt
  32. SPEAKER_01 Ja, det är jätteskrämmande. Det positiva är att nästan allting går ju att förändra. Om man vill det och är villig att göra några tuffa avvägningar för saker och ting kommer inte al
  33. SPEAKER_01 Så tänkte jag så här, nej men nu skit i det här. Jag får bara anpassa mitt liv efter hur jag har sovit. Jag planerade aldrig in någonting före lunch. Ja, det är vad det är. Jag ork
  34. SPEAKER_01 Jag kanske sover, jag kanske är vaken. I don't know. Jag kanske måste sova halva dagen imorgon för att jag är så trött. Men nu, alltså sen i februari så är det som att jag, nej men
  35. SPEAKER_00 Alltså typ meditation, träning, den typen av saker? Nej, det var det nog inte så tror jag. Inte träning och meditation. Ja, exakt. Det var direkt till tabletterna. Måste älska vins
  36. SPEAKER_01 Jag trodde inte att man fick uttrycka känslor av sorg, besvikelse och ilska. Och då, det blir liksom som ett berg till sist att bära runt på. Jag tror jag var känslomässigt bara sl
  37. SPEAKER_01 så det blev också svårt att bära på de stora tankarna själv. Var tiden inne på bupp? Hjälpte det? Minns du att det var något sorts genombrott? Att det här förstår folk mig? Ja, kan
  38. SPEAKER_01 Jag är tvungen att gå i skolan och jag har ingen energi, jag har ingen kraft, jag har ingen ork att plugga och bli bäst. Jag kan inte få högsta betyg längre. För jag orkar inte det
  39. SPEAKER_01 Och ja, på morgonen brukar personalen väcka och säga god morgon, nu är det dags för frukost. Fast jag gick ju inte upp då, jag vill ju bara få sova. Så jag brukade skita i att gå u
  40. SPEAKER_01 Jag fick träffa kompisar också som jag hade. Hur länge var du på HVM? Jag var på några olika tills jag var 21. Så från 15 till 21? Ja, precis. Du bodde inte hemma någonting de åren
  41. SPEAKER_00 Tolv röster om stigma. Och du är en av de rösterna. Ja, exakt. Så det är Järnkoll i Uppsala län som har gett ut den. Snyggt. Okej, berätta om det. Plötsligt behandlas man i andra m
  42. SPEAKER_01 Om man har kaffet serverats mellan kvart över åtta och halv nio. Jag var inte folk förrän långt senare. Om man försover sig då... Jag gjorde det en gång som jag också pratade om i
  43. SPEAKER_00 Ren jävla sadism. Och man jobbar inom vården. Det är helt stråligt. Och det där var standard eller var det där något rövhål som råkade vara där den dagen? Var det så folk betedde s
  44. SPEAKER_01 förstå istället. Undra varför Klara vill ha kaffe nu? Klockan är ju fem över halv nio. Då kanske man hade kunnat tänka ut och förstå att det är nog för att det är morgon och hon ha
  45. SPEAKER_00 Ja, det är man ju då. Tänkte du att det är mitt fel, jag har misskött mig eller kommer du ihåg hur du tänkte när sånt hände då? Då tyckte jag att det var orättvist. Jag blev jättea
  46. SPEAKER_01 så här, okej, ja, jag fick ladda upp lite typ. Vi kunde få också stöd av henne i att Hur kan jag förhålla mig till det här? Men ganska mycket stöd i den svåra situationen jag var i
  47. SPEAKER_00 Det ser inte bra ut alltså. Det ser inte bra ut. Nej. Verkligen. Det är också svårt, för jag tror att här kommer också stigma och så påverkar ju det hela rätt mycket. För tänk om d
  48. SPEAKER_00 Jag förstår att det i vissa situationer är hjälpsamt. Du får en diagnos, då vet vi vilken typ av behandling du ska få. Du kanske får någon läkemedel som hjälper dig att fokusera el
  49. SPEAKER_01 Det spelar väl ingen roll, därför att jag är ju ändå jag. Och just när jag upptäckte också det här att, nej men att, eller jag tänkte mycket på, vad har man en diagnos till och såd
  50. SPEAKER_00 Att läkaren eller vem det nu är tar fram journalen, ser den här kategorin, etiketten, diagnosen. Det tror jag har jättelätt hänt. Men jag tror inte vi ska blama läkarna för det. Ne