#5. “Bara en hjärnskakning?” – Sanna Stenlund om ridolyckan, åren efter och att hitta ett nytt liv
Hjärnskakningen Sanna fick av ridolyckan blev inte “bara något man går vidare ifrån”. I det här avsnittet pratar vi om vilka symtom Sanna haft (fysiska, kognitiva och känslomässiga), hur de förändrats över tid och hur vardagen, jobbet och relationerna påverkats av långvariga besv
Publicerat 26 apr. 2026. Fler avsnitt finns på poddsidan.
26 apr. 2026
Hjärnskakningen Sanna fick av ridolyckan blev inte “bara något man går vidare ifrån”. I det här avsnittet pratar vi om vilka symtom Sanna haft (fysiska, kognitiva och känslomässiga), hur de förändrats över tid och hur vardagen, jobbet och relationerna påverkats av långvariga besv
Transkript
- Samtidigt så är det liksom. Vad är egentligen ett lämpligt yrke som järntrött, liksom sänkt prövare? Det är mina vänner brukar faktiskt säga det. Det måste ju vara det enda du skul
- tre barnen hund och tre katter sanna har haft testar nästintill hela livet och även familjen har ärvt intresset. För nio år sedan var sanna med mig ridolycka som förändrade hennes
- snälla. Sen så började vi så här skulle skritta av på lång tygel och glömmer bort att vi sitter på de här bebishästarna. Den ena flög upp i luften. Det var den som dottern led och
- ont, både i ryggen och i huvudet. Vi har också alltid så här sagt att om man ramlar av hästen så måste man upp igen, men nu det gick inte alltså. Jag kunde inte ha hjälmen på mig,
- titta på TV för att jag blev så fruktansvärt yr sen när jag gick och la mig på kvällen så tänkte jag bara, jag kommer spy. Men, jag gjorde inte det sen på morgonen efter det kanske
- körde då från stan till coop parkeringen och där hämtade Mattias åt mig, fast då hade jag redan somnat i bilen. Alltså, jag körde så här jättesnakta det minns jag minns så här kons
- någon slags röntgen av det hjärnan. Jag antar att den magnetröntgen, men i alla fall så kunde de inte se någonting där. På röntgen senare så har jag ju fått höra liksom att det är
- väldigt långvariga besvär. Och då fick vi väl höra tror jag att det var ungefär nio av tio. De har långvariga problem inte syns på röntgen. Man kan ju tycka att det är någonting so
- återställd om du långsamt trappar upp aktiviteterna. Om det inte blir det om du fortfarande känner den här tyngden i huvudet och svårt att titta på skärm, huvudvärk, koncentrations
- jag ju fortfarande efter nio år och sov jag varje dag sover middag efter, liksom några timmars vakenhet. Det är ju hemskt jätt tråkigt, men jag har ändå lärt mig leva med det och d
- särskilt i början tänkte jag bara undra om Mattias kan höra det här. Han var ju rummet intill typ alltså det så extremt högt och så extrempuls och sen på natten så. Vaknar jag så h
- Eller det var jättehemskt, men det är minnet som också är ja. Och hur är det med koncentration och så att det var jobbigt med eller? Jag tycker fortfarande det är jobbet med skärm
- varmt direkt på morgonen. Och och det var liksom grund. Ja, vad ska man säga? Det var det var grundkänslan, men då att jag. Jag tror inte riktigt att jag. Jag förstod vad det var s
- tyngden och värmen i huvudet. Då är det ju beroende på vad jag gör för någonting, men gör någonting som är mer krävande. Och just det du sa med med skärmar och att det rör sig myck
- inklusive upptrappning och jobba som kommunikatör där man sitter framför datorn hela tiden. Men då har jag testat massa olika saker. Jag tar nattläge så att det är rött ljus på dat
- in i bilrummet och lägger mig och och vilar. Med öronproppar och och mörk mörker helt enkelt. Om jag gör det regelbundet och försöker att inte jobba splittrat med med uppmärksamhet
- Hur har det varit för dig med med jobb med jobbet? För det första så tog det väl lång tid innan jag jobbade för jag minns att första. Veckorna, liksom så låg jag bara och sov och M
- någonting som jag känner igen någonting som jag kan för nyinlärning är totalt hopplöst. Just att att jobba på en förskola. Det det kan ju vara svårt att förstå att. Att man kan for
- jag var mycket ute i skogen. Jag var mycket ute på gården alltså att. Vi är som kunde anpassa ganska länge. Men sen försökte jag ju också jobba lite mer, eller som sagt, jag har ju
- inte. Går det inte? Alltså får jag inte tillfälle att sova på dagen. Då funkar det liksom ingenting som det där är så intressant och så dels det jag tänkte bara knyta an till det d
- lite samma sak där att det tror jag inte någonting som man tänker är en bra arbetsplats för någon som är hjärntrött men. Samtidigt så är det liksom. Vad är egentligen ett lämpligt
- man är van vid och det man gillar. Och göra att det är ju det det är där istället för att pröva något helt nytt. Det blir ju liksom en en stor utmaning för hjärnan det också. Plus
- då det då inte bara förstående längre och. Ja, jag behöver inte gå in på det mer, men det det känns som att bara att man man har en arbetsplats som är villiga att anpassa arbetet u
- mesta pedagogiska planerade verksamheten på förmiddagen. Vi har ju också förskollärare och då behöver vi vara på plats. Och det är ju väldigt tur för mig eftersom att alltså den ab
- bättre, men det är någonting som jag har kämpat med och det tror jag är många som det är rätt vanligt också. Och det du beskriver det här med att vakna och vara helt liksom svettig
- bättre och sämre sömnen när det var som allra värst så såg jag ju i liksom tre kvart innan jag vaknade igen och då var det ju var riktigt jobbigt. Nu tycker jag att det det har bli
- Som verkligen komma ner ordentligt. Det kanske lär dig? Ja, kanske. Apropå det så försöker jag ju lära mig att inte sova, så jag hade ju så här scheman bara hur jag skulle liksom d
- liksom vilat, men sen när vi åker därifrån. Och vi hade inte kommit långt, så ska jag köra vänster i en rondell med ropa till min dotter. Bara hur gör man? Jag har alltså kom inte
- bakslag med det har sett olika ut så det är det som är så himla. Svårt tycker jag. Men att det har smygit sig på den här överbelastningen och sen så har det bara smält till och sen
- sämre då har. Jag inte kunnat köra överhuvudtaget och det är ju sjukt det där. Hur hur saker som är så. Man gör så himla med lätthet annars man gör det på autopilot och även det ka
- Det har ju som hela tiden slutat i att ja, det går inte för mig att vara vaken mer än de där fyra timmarna, alltså. Hur mer har ditt liv förändrats efter den här skadan? Ja om vi s
- Först blir det som en chock att man förstår inte vad det är som händer. Varför blir man inte sömn innan för det är ju det som man fått höra. Det var ju bara en liten hjärnskakning.
- energi och vad är det som min gränsar? När man beskriver det på det sättet, så. Det ger inte rättvisa för vad det faktiskt är för processorn, det det startar för att. Det är ju int
- det jag tror att det det kan man liksom inte förstå om man inte har varit med om det själv, men sett så kommer man ju till någon slags acceptans och tillbaka till min moster. Och n
- Nej, men det det lät hemskt när jag kände sa att jag kände mig gammal men men alltså om jag jämför så känns det ju så att jag har. Jag tycker järnskolan gjorde bra alltså för det f
- glömmer vad jag skulle säga hela tiden. Men men om jag bara som sagt sover som om jag i vanliga fall sover en gång om dagen eller och vanligtvis kan man säga så ibland så sover jag
- på bilen med liksom bäcken och kuddar och någon gång i hästtransporten. Men eftersom jag har ganska bra på att somna så går det ju och det är ju otroligt värdefullt för att på så s
- mycket att kräva på något sätt då en person eller även helt familj när man åker bil långt. Det kan ju höra musik. Nej, alltså jag. Jag fixar inte det nu. Alltså så här, vissa gånge
- stänger jag av. Jag kan ju inte ha någonting i bakgrunden och det är väl det som är problemet att man inte kan sortera bort det längre utan det. Det blir ju att om någon pratar nej
- därför har jag ju. Det har ju också varit jättetråkigt att jag för mig inte. Det kan inte så här sitta i sekretariatet eller i kiosken för att det ja, alltså, jag är ju så trött då
- något sätt. Nej, men för det det som vi också pratar om jag och Mattias när vi åkte hit. Det var just att att. Såna här grejer liksom att jag vet att jag ska hit, och jag vet att j
- något sätt. Jag har ju fått nya vänner efter min skada och med vissa så fungerar det ju och andra inte. Nu är det liksom ja, men vissa på något sätt så lyckade de lyckas de alltid
- att liksom gå omkring. Jag brukar ha såna här. Ni vet, vi går promenader och ta med oss kaffe istället för att sitta på ett fik fungerar mycket, mycket bättre för mig och. Men, men
- helt faktiskt. Så det är ju och han gillar att handla som tur var för jag kan ju inte gå in på så här stormarknader eller alltså, det är ju superjobbigt. Jag kan gå på våran lilla
- inte kan göra om det inte är liksom jättesvåra saker. Det är bara det att jag kan inte göra saker utan att vila. Alltså. Jag kan inte göra allt hela tiden. Allt måste vara en avväg
- måste ändå upprätthålla på något sätt. Men så är det de här sakerna som ja, om du blir inbjuden till ett bröllop. Din ditt barn i ditt fall ska på hockey cup, eller? Att, det är nå
- Då måste jag ju ta reda på var det är. Hur ser det ut i lokalen eller att man parkerar bilen nära så att jag kan gå och vila i bilen och. Förbereda brudparet på att OK, vi kanske s
- Jag har ju inte gjort något mer idag. Alltså, så kanske det var för två dagar sedan kanske du jobbar, gjorde lite för mycket alltså att man behöver så mycket mer återhämtning och m
- närmsta åren, men nu börjar det ha gått så himla många år. Nu har vi pratat ett tag och jag tänkte bara höra innan vi avslutar om det är någonting som du vill lägga till. Nej, just
- tack så jättemycket för att du ställde upp och delade med dig av din historia och dina erfarenheter. Det. Jag är jätteglad för det. Tack så mycket. Sanna, ja, tack själv. Kom ihåg