8. Acceptans, öppna armar och kärlek - hur du är snäll mot dig själv när du "borde" göra mer
Dagens avsnitt är en improviserad resa från acceptans till kärlek. Att acceptera vår kapacitet istället för att köra över den och att vara nyfiken på vad som finns bortom acceptansen. För den är bara en rastplats, inte en slutstation. För det är en världs skillnad att acceptera a
Publicerat 23 apr. 2026. Fler avsnitt finns på poddsidan.
23 apr. 2026
Dagens avsnitt är en improviserad resa från acceptans till kärlek. Att acceptera vår kapacitet istället för att köra över den och att vara nyfiken på vad som finns bortom acceptansen. För den är bara en rastplats, inte en slutstation. För det är en världs skillnad att acceptera a
Transkript
- Hej och välkommen till livet enligt kroppen. En podcast där vi ser på livet ut somatiskt och ett relationellt perspektiv. Hur relaterar vi till andra till kärlek till oss själva oc
- Hej kära lyssnare och välkommen till livet enligt kroppen. Idag har jag inte planerat någonting att prata om jag brukar ha. Någon idé, åtminstone om ett ämne eller tema att skriva
- Men så kände jag att. Idag så har jag inte kapacitet till det. Det har varit intensivt för mig. Jag har gått under onlinekurs som har varit många timmar på kvällen strax innan lägg
- av kärlek och inte av ångest eller rädsla som mitt senaste. Email till min emailsta handlar om och hur mycket det kan skifta. Huvudrelaterad till oss själva och andra helt enkelt,
- Marinera lite. Så jag själv har en djupare förståelse för det helt enkelt, för det är någonting som bara dök upp för mig ganska nyligen. OK, jag har gått in i relationer. Från en g
- Så om det är någonting du är nyfiken på att höra mer av så får du gärna skicka ett meddelande på sociala medier till mig. Det är det kommer nog bli så i alla fall, men det är allti
- Så där kommer dagens avsnitt handla om att acceptera att vår kapacitet skiljer sig från det vi vill göra många gånger. För det vi längtar efter det vi önskar oss. Där vi har tänkt
- Begränsad av biologi. Och den växlar det går i perioden är vi har jättemycket kapacitet och då jag själv känner ju mig ostbar när jag har mycket kapacitet. Jag kan göra allting. Ja
- som annars är överväldigande. Vara väldigt förundransvärda och bara ja, här är en person som ska till jobbet eller det är en någon annan som försöker lösa det här. Kaoset i korsnin
- acceptera att OK, jag kan. Jag kan skriva någonting och göra ett jätte djupt ingående podcastavsnitt idag, men då kommer det gå över min kapacitet och min förmåga. Så efteråt så ko
- för att. Lite undvika all aktivering i mig, så det är ju också en process. För mig i det här att hela tiden lära mig mer och mer om hur kan jag? Faktiskt röra på min aktivering och
- serie, vilket jag inte gör så ofta. Jag har suttit på Youtube och kollat på det jag brukar hamna i att kolla videos om olika data. Data och TV spel för det var en väldigt stor del
- Nu har jag suttit här ett par timmar. Jag har varit på mobilen betydligt längre. Nu har jag nått den här gränsen. I den här sociala Media appen som jag har satt idag också. Och så
- finns en acceptans nästan. Glädje i OK ja men nu mår jag så här och jag har tillät mig själv att sitta framför Youtube en hel dag. Det gjorde jag i helgen och jag kom på flera gång
- Just nu tillåter mig själv att bara checka ut och. Göra någonting som? Är kanske inte det det här mest hälsosamma för mig, men jag tillåter mig själv ida utan att skamma mig själv.
- aktivering och mitt nervsystem genom att kolla på drösis med skärm. Jag. Det var ganska länge sedan som jag började kolla mer på streams av folk som spelar spel till exempel än att
- att. Äta en pizza köpa läsk käka och. Ohyggliga mängder chips, men det är ju, det är ju relativt för mig kändes det som så mycket men. Och det spelar ingen roll, liksom att OK, hur
- Att undvika att faktiskt tillåta min aktivering, min stress i min kropp, att få röra på sig, att få faktiskt. Görs klart och jag lyssnade på ett avsnitt av en podcast av Amanda ran
- och dess olika delar att den stresscykel att faktiskt få stress. Men, den måste ju faktiskt få uttrycka sig, för annars så lagras den. Vi blir inte av med den och vi försöker dämpa
- här perioden fastnat av att vara väl lite överväldigad. Och istället för att faktiskt försöka hjälpa den faktiskt göra. Där mitt nervsystem behöver för att släppa det, så har jag.
- undvikande och att äta choklad hade blivit nyckeln nu. Och nu är det mer ja, men nu känner jag att jag verkligen behöver ladda. För nästa vecka ska jag upp till Stockholm på nästa
- så det superhäftigt ser fram emot det, men det kommer inte hjälpa om. Jag fortsätter nu att kolla på skärm hela tiden. Och då kanske du tänker Niklas, vad har det här med acceptans
- inte har så mycket kapacitet nu. Och det här är inte det slutgiltiga steget med ett väldigt viktigt steg att kunna ta att bara. OK. Nu är det så här och det är OK. Och det var ju h
- efter acceptans är ju faktiskt att aktivt bjuda in det att välkomna det. Och slutligen, då att kunna älska. Alla tillstånd alla händelser. Kanske inte alla händelser, men alla sens
- Att kunna stå där med öppna armar och välkomna. Jag älskar dig för där du är. Du behöver inte ändra på dig. Det är det slutgiltiga steget och jag är väl lite att toucha där själv e
- undermedvetna. Som uttrycker sig som har berättelser om det här som var som är rätt, vad som är fel, vad det innebär för dig, vad som har hänt tidigare, vad som kommer hända i fram
- Och jag sa ju toucha där att jag kan älska. För det här är ju en resa för mig också såklart där jag delar i min podcast. Jag delar på sociala medier. På min mejling lista och så vi
- visdomen den ger mig. Och återigen älska delen inte helt, inte helt i linje med den en eller att det är min basnivå, men. Acceptans det har jag varit svinbra på länge. Börjar med m
- Nu kommer jag tänka på. Jag åkte tåg för några månader sedan och så pratade jag med en läkarstudent på vägen. Vi hade jättefint samtal om om livet och allt möjligt och så delade ha
- Att bjuda in på att att älska eller att välkomna var att så fort någonting kom upp eller så fort de blir medveten om det säga. Får se om det försöker tänka, men det faktiskt var de
- banalitet i det. Att bara oj några är jätte. Nu kommer något ångestmål. Bara ja, tack. Välkommen. Det skiftar vårt sätt att tänka. Det skiftar vårt nervsystem. Det skiftar vår biol
- får ta över att den helt plötsligt står och styr skeppet står bakom rodret och bara ja, jag vet inte vad jag gör. Men nu är det storm och det är kaos så att bara. Ja tack, vart ska
- Bara för att en del av vad som säger att det är storm. Men. Det är ett stort skifte. Att acceptera att OK nu är det en stor storm här och jag står på däck och ser. Den här delen, d
- Vad är det du är rädd för? Vad har du för behov just nu? Vill du utforska det tillsammans? Och jag spelar in ett ett avsnitt som jag är jättepepp på igår med min vän baltasar om ju
- Till att bjuda in till kärlek? Och det är ju någonting som kräver övning för många av oss har ju inte varit särskilt kärleksfulla mot oss genomlivet. Vi har undvikt delar av oss so
- mig själv. Möter alla delar av mig själv med kärlek. Så vi är så många som rollspelare att vi är vuxna. Att vi har vuxit upp när vi bär på jättemånga delar. Som fortfarande är barn
- Och möta med kärlek. Och min inbjudan till dig som lyssnar är att. Nyfiket undersöka var är du på den här skalan? Kan du acceptera det som händer i ditt liv? Att OK, det här händer
- komma dit? Men erbjuder också in det till att. Nästan direkt, eller om du redan är att du har mycket acceptans att du kan acceptera att saker är som de är. Att faktiskt börja öppna
- delen av dig själv? Återigen, som sagt jag, min resa är ju där med kärleken specifikt att utforska och det här är ju en som med allt annat som jag pratar om, liksom sommatiskt arbe
- din relation med din vän, dina kollegor. Det här är inte statiskt. Utan. Andra personer växer, de ändras eller de kanske står stilla. Och samma sak som händer med dig, så det är ju
- Det är en resa och återigen vi pratar mer om det här med baltasar och det har som inte kommer ut om ett par veckor efter jag är tillbaka från från utbildningen i Stockholm. Men jag
- älska det. Istället försöka bli av med det och det är väl det viktigaste. Acceptans är att åtminstone OK du får vara här. Att öppna armarna är ju ett öppna dörren och bjuda in. Väl
- med saker, men det här är mer en metafor av att. Du har ett barn. Och det här barnet kanske känner ångest det kanske är det kanske överväldigat det kanske har låg kapacitet som jag
- och skriker. Det är acceptans. Nästa steg då är ju att välkomna det här barnet. Du är OK, precis som det är. När du gråter? När du är arg? När du är rädd när du känner ångest. Och
- att försöka förändra det, för då accepterar vi inte ens. Då är det så här, OK, du, om jag försöker förändra ditt tillstånd, då är det i princip, du är inte OK som det är. Jag försö
- leker med det du är nyfiken på vad du är rädd för. Vad det behöver? Vad det skulle vilja göra om inte kände rädsla eller ångest. Och nu sitter jag med ett stort leende för jag tyck
- jobba på eller jobba i film. Men förmånen att. Nära ge näring till. Resten av ditt liv? Så tänk dig vilken fantastisk resurs och vän du har i dig själv. Så länge du faktiskt älskar
- det. Jag välkomnar dig, jag älskar dig, ska vi vara bästa vänner? Nej, så förväntar inte själv heller att det ska ske så. Med dina inre delen med dig själv? Återigen, det är en liv
- själv av att acceptera av att bjuda in av att älska. Sen alltid tack så jättemycket för att du lyssnar på den här podcasten och kom ihåg att följa den i den podcasten för dig hjälp
- Jag blir så oerhört tacksam och glad när folk skriver och hör av sig till mig och säger vad. Vad det ger dem att lyssna på vad det jag har att dela, att det blir en community känsl