6. Värdet av att gråta med "gråtambassadören" Anton Caringer
Varför är det värdefullt att kunna gråta, och vad gör man om tårarna inte kommer fastän man känner sorg? Tillsammans med min vän Anton tacklar vi ett ämnde som var högst aktuellt för mig i höstas då detta avsnitt seplades in. Jag hade fått insikter hade gett mig klarhet i sätt so
Publicerat 8 apr. 2026. Fler avsnitt finns på poddsidan.
8 apr. 2026
Varför är det värdefullt att kunna gråta, och vad gör man om tårarna inte kommer fastän man känner sorg? Tillsammans med min vän Anton tacklar vi ett ämnde som var högst aktuellt för mig i höstas då detta avsnitt seplades in. Jag hade fått insikter hade gett mig klarhet i sätt so
Transkript
- Hej och välkommen till livet enligt kroppen. En podcast där vi ser på livet ur somatiskt och ett relationellt perspektiv. Hur relaterar vi till andra till kärlek till oss själva oc
- Men då så? Välkommen till podcasten. Glömmer bort direkt, OK? Välkommen till podcasten livet enligt kroppen. Idag är jag här hemma hos Anton, min vän, Anton, Karin er och vi kommer
- att kunna. Mötas och hantera teknologin och så vidare. Då får vi vara lite nybörjare tillsammans. Det här är ingenting jag har gjort heller. Nej exakt var det är ett jätteintressan
- därefter pandemin och så så fick jag ett jobb på ett universitet som jag var jättepeppande på och tänkte att nu nu börjar livet på allvar och nu kommer bitarna falla på plats här.
- Så lite, där befinner jag mig just nu och har väl nu under hösten. Hängt mycket med. Nära och kära. Hade mycket upphovsfamiljen. Pappa är sjuk också just nu som är en knepig del i
- den här resan du är på. Det är ju lite eller jag känner ju igen mig Micke i det från att säga upp mig från ett. Tryckt jobb med en bra lön, bra förmåner, kollegor och allt det där
- åtminstone före mig. Jag tror hör man liksom att folk har gjort något liknande och verkar hittat en väg som känns mer i linje med ens värderingar och hur man vill leva. Då tror jag
- jobb med bra lön och bra förmåner och så där så också. Ja och alltså, det är ju verkligen en ett privilegium att kunna göra det på på sättet som vi har gjort så finns ju olika sätt
- och du behöver inte klaga på det, men du skulle ju må betydligt bättre om du tog av dig skon tog ut den där grus kornet och satte på det skon igen istället. För att så här intala,
- det det är en utmaning. Ja, men verkligen. Och jag tänker är just. Att för mig att ta det som en signal om man upptäcker att man säger, jag har ingenting att klaga på eller allt är
- okej, vad vad kan jag hitta här liksom vad det är? Liksom, vad finns det för för ja, men skatt här helt enkelt, liksom som jag kan gräva upp om jag tillåter mig själv att följa nyf
- Publicera det men bara för mig själv att liksom sammanfatta OK, men vad? Var det för essenser, vad var det för element under de här perioderna i livet och vad kan jag lära mig av d
- här med att försöka hitta liksom. Ja, men vad hur guidar mig, hur guidar kroppen mig om jag inte försöker tänka mig tills svaren så himla mycket? Ja, men verkligen. För den har ju
- universitetsvärlden under de senaste sju åren. När man verkligen uppmuntrar oss till kritiskt tänkande och analys kring allt man tar för sig av, så jag behöver verkligen connecta m
- sorg och inse vad oj, det finns sorg i den, men jag kan inte riktigt. Den kommer inte upp. Och det var någonting som faktiskt klickade som liksom blev riktigt medveten om efter vi
- Erfarenhet nu under hösten faktiskt som vi gjorde den här spelningen eller det vi kallar det för musikalisk talkshow där vi gick igenom pappas musikaliska skattkista som han bär på
- Det var jätte fint, tyckte. Jag, där kan vi också eller vill jag också när du nämner att bara. Trycka på att det var ett så fint sammanhang att bli hembjuden. Och hålla Space för a
- och ville prata vidare om någonting. Är din spännande. Det som är med pod nu framöver och så vidare så jag. Jag tycker det känns jätte. Jättekul reklam. Och du undrade vid min gråt
- Så det har ändå funnits? Kring mig. Men sen tänkte jag ganska länge, alltså faktiskt under unga vuxna. Åldern också. Jag kan inte minnas att jag grät kanske någon enstaka gång elle
- Hur visste du att du hade ett behov av att gråta om du inte hade gjort det på? På länge. Jag kände störlek sorg i kroppen som jag liksom tryckte tryckte undan. Det kan jag ändå con
- Jag försöker utmana mig nu verkligen med att gråta med folk. För någonstans har jag sedan. Sedan, sedan var jag bodde jag där ett tag så jag var riktigt. Jag ska rama in det, men j
- tycker det känns så otroligt konstigt att liksom bära på sårbarhet och. En grundkänsla som sorg och ledsenhet är och att den inte ska få plats liksom. Jag tycker det det make inte
- Pensionsåldrar framförallt vad det är som kom fram och kunde berätta att de har burit på en längtan efter att få gråta och vara riktigt sårbara med att de inte har känt att det har
- Ja och det jag tyckte det var så så vackert som sagt att. Gamla män kan liksom få höra det och sen erkänna att ja, men det här är någonting som jag också vill komma i kontakt med.
- Plats det jag förstår att det är nu som sagt, det kan vi bjuda in gråt alltså gråt vänner eller alltså gråta med och för mig. Det är det riktig edge liksom. Jag kan ju inte ens tän
- De kan gråta när någon har gått bort i princip den. Och det. Sätter så djupa spår i ett bara för höra något sånt när man är liten liksom åt. Även jag fortsatte att gråta mycket grö
- eller obekvämt. Så det lägger sig mer som ett lager av stress och jag blir trött och motiverad, men. Någonting som hade skickat. Jag har fortfarande kunnat gråta i. Gruppsammanhang
- efteråt också kunna. Trösta och vara med den och tillåta den att att flöda där är. Min gräns nu sen börjar. Petar lite på så jag kan komma i kontakter och bli lite tårar. Jag kan k
- Jag ju verkligen inte en själv. Jag tänker att det. Det är min stora dröm att få få gråta i grupp på något vis och känna sig bekväm med det. Jag är ju jag känner mig fortfarande vä
- brukar känna mig mycket lättare i kroppen och det det släpper liksom och det den sensationen är någonting som jag gärna vill. Ha mer av och jag tänker att vi. Går ju runt i våra va
- Det var väl säkert något sånt där som du var inne på lite grann, att som du fick höra som barn att om någon dör, då har man rätt till en stunds gråt eller sånt där jag gissar att d
- befintligt skick på något vis. Jag får vara den. Den gör och det är min kropp, behöver här och nu och jag tar emot mig själv. Och jag, jag är så glad för det. Det är verkligen. Ja,
- sårbar i den här stunden. Och att ja, men också skulle gärna lite toucha lite mer på liksom vikten liksom varför? Varför det är så viktigt att att gråta och inte gråta då så att så
- Då brukar jag ganska nära till den känslan nu säger kroppen verkligen till mig här att nu nu behöver du gråta av dig? Nu är det tungt, nu är det tufft nu är du rädd nu är du, mår d
- gjort slut med den här personen. Då kändes det som att OK, nu har jag. Nu har jag legitimitet eller anledning nog att gråta och då passar jag på och då har jag min lilla slott här
- att få kunna behöva rättfärdig att nu har jag behöver jag gråta. Och det är där jag tänker återigen med med mitt jobb som som som matisk coach att. Det kretsar så mycket kring att.
- vänskapsmässigt så bara jag kan inte acceptera dig om inte du först förklara varför. Du är så här. Och det här är ju en försvarsmekanism och den är jättestark. I mig. Men. Men men
- som jag jobbar hela liksom min resa. Jag har varit så här bli vänner. Och att då kunna OK kroppen är ledsen. Den behöver inte veta att jag har en tanke och en intellektuell förståe
- Och då sa min terapeut att det har skett ett skifte bland oss män, att vi hade ganska fri tillgång till ilska för ja, men alltså ganska många år sedan. Det är klart att vi många ha
- ska vara rätt och det ska vara smart, tänkt och så där och det i min upplevelse, precis som du säger också, ta bort hela grejen, då är vi inte liksom i kontakt med våra tjänster oc
- Vad är det som händer liksom? Och då kunde jag säga att ja, men. Jag har ingen lust att vända och vrida på vad det är som händer och varför och så där. Utan nu vill jag bara höra a
- Och jag tänker som din terapeut det här, berättar mats ilskan var var tillåten på ett annat sätt förut liksom som föräldrars generation. Tänker jag. Och. Det som kommer för mig är
- OK. Det är alltså så sjukt otroligt obehaglig känsla för att det känns som att man skulle dö. Så det det, så det är så fint och jag hoppas verkligen att de som lyssnar tar åt sig a
- Är det någonting du känner att du vill? Förmedla liksom sen skickar vidare till till lyssnare. Ja men det. Här med att liksom gråta i sin. Ensamhet. Ja alltså jag. Jag är som sagt
- Och att liksom lära känna de punkterna och de det här, liksom mjuka förhållningssättet gentemot en själv och i det tillåta gråt och flöda precis så länge det behövs och det. Låta d
- mängder för. För som ni lyssnare hörde och som du beskrev det här. Det började med att stå kl. 2 på natten med några tårar i träd för att det var där, liksom som. Som vi fick plats
- soffan och tittade på den här gamla bilden på mig själv på isen där som tre fyraåring. Och liksom betraktade. Den bilden ganska. Ganska noggrant, så vad undrar hur jag kände där so
- jag liksom att du. Behöver inte vara rädd. Jag tar emot dig. Jag har dig. Jag kommer hålla dig så länge du behöver och jag jag så sa jag liksom de finaste sakerna jag kunde tänka m
- Det kanske kan vara ett tips. Tack. För den delen. Tack så mycket, Anton. Tack själv. Är det någon liksom sociala medier eller sånt eller några projekt som du vill dela? Oj nu har
- Och där är det texter som är ganska. Hon är väldigt ärliga mer ärliga än förra albumet som ligger mig väldigt nära hjärtat och det ska bli himla kul att få dela med sig av dem. Fra