Omslag: Kul att du kom

Del 1 Den röda Cykeln Minnen, Musik & MoDo med Yoseph Sjöstedt

En serie I 3 delar i veckans podd möter jag Yoseph Sjöstedt i en personlig serie i tre delar om livet, minnena och passionerna som följt honom genom åren. Vi pratar om uppväxten i Östersund, kärleken till MoDo Hockey, musikintresset och hans samlande av hockeytröjor, gamla rockko

Publicerat 10 maj 2026. Fler avsnitt finns på poddsidan.

10 maj 2026

Inbäddning

En serie I 3 delar i veckans podd möter jag Yoseph Sjöstedt i en personlig serie i tre delar om livet, minnena och passionerna som följt honom genom åren. Vi pratar om uppväxten i Östersund, kärleken till MoDo Hockey, musikintresset och hans samlande av hockeytröjor, gamla rockko

Transkript

  1. Hej och välkommen till kul att du kom i dag. Vi ses är Josef Sjöstedt och. Modesreporter och barndomsöverlevare hur känns det? Här har du karam? Ja, men tack ska du ha. Ja, men det
  2. Jag vet ju det ja, men Josef Sjöstedt för de som inte vet vem du är. Kan du berätta lite var du växte upp och lite grann om din barndom så här? Ja, jag är en ja vem jag är. Jag är
  3. så bodde vi i odensala vad. Är odensala. Ja. Det är ett område i Östersund. Då ökat barn heller, liksom var det fogligt och liksom charmade alla i närheten. Och det har varit ja. A
  4. gång. Du, jag hittade på något bus då. Ja, när? Jag var liten, så jag pratade med min moster här i går om lite ja, bolla lite minnen och sånt där om du. Vad de vad de när just när
  5. okej som har haft en rymt hemifrån, jaha. Och då fick hon ju hon öppna ju först och tänkte så här, vem är det som ringer den här tiden på en vardag, liksom klockan halv tre? Ja, då
  6. Tänkte vi ha en tage sig ut då, ja, då gick vi runt kåken då, ja, men då hade det kommit balkongvägen då tydligen tagit upp den här. Vad heter det? Spärren. Ja ja ja. En ensam John
  7. Man kan ju inte skrämma då unge på så vis och säga såhär ja, men så här får du inte göra utan ja, men nu var det duktig som gick till moster då. Och. Hur som har vi då så samma ja
  8. så högt upp som han kunde bara för att jag inte skulle kunna nå han så gick jag ju aldrig ut något. Mer, då fick det stopp i det. Var. Det slut med det här buset då? Ja, jag vet så
  9. Man man. Gick ju då på dagiset där då i odensala och de här som man har träffat då på när man varit vuxen nu då som vi ja, men man har börjat prata med folk och mötte mig, och så b
  10. och leka ja när dagisfröknar du öppnade eller dessa portar så att vi fick traska runt och det var inhägnade området och leka så gick de ju ner till skjulet och då och vi barnvis gi
  11. precis som alla andra, utan det var den var speciell. Den stack ut och. Alla gånger fick du tag på den då? Ja, jag var ju. Jag var ju ganska välbyggd reda på den tiden. Nej, jag ly
  12. jag tänkte så här, ja, jag ser att lilla röda cykeln stå. Kvar där inne? Ja. Men du vad heter det? Jaha, hur var lärarna på den där eller fröknarna heter? Vad säger man förskolelar
  13. Ja, det var ju hon som fick mig bland annat att lära mig gå på toaletten själv. Det var. En speciell teknik va. Ja precis alltså vi gick på dagis då jag vet inte varför, men jag ha
  14. äldre än jag och så ja, man skulle ju lära sig att gå på toaletten då fast man fick ju ja, men be om hjälp när det var dags och torka och men så hörde jag ju då att ja när ja de ne
  15. Och sen så satt jag på toaletten, minns jag. Och så blev det väl skiftbyte då och då hörde ju att Margot kom in och då och då vågade jag ju läsa lite ropa på henne så så jag satt j
  16. Ja. Det kommer jag också ihåg. Det var något deg man gjorde. Som ja jag minns jag kommer minns inte vad det var för färg, men kom ihåg smaken och det var ju väldigt salt. Nej, och
  17. Hade du några som hjälte mig hjälpte dig att hålla koll på tror. Jag, ja, jag hade ju en min kumpan jaha, och jag gömde ju även i hans fickor då? Ja. Ja, jag var jättepraktisk. Och
  18. det mina fickor, troll deg och. Och jag tänkte så här, bara hon inte kollar under under kudden som jag satt på då. Jo, det är klart. Naturligtvis skulle hon göra det. Likt en knark
  19. Men nej, jag. Jag var tydligen den som hon misstänkte. Ja man trodde man var liksom så här osynlig, men av någon anledning så kunde man plocka en ändå. Ja, man har inte. Man har in
  20. det var ju det att ja, jag kan ju säga det båda. Mina föräldrar ju var det egna eller är det egna företagare då? Och mamma har haft Östersund blomster i Östersund. Pappa har ju haf
  21. odensala när jag var ett år då så blev pappa in pappa och mamma. Då bjöd ju in alla ugnar hela kvarteret i hela kvarteret. Ja, det var ju jättemycket ungar. Då sa de att de fick ko
  22. Och så fick. Ja fick dom tar med sig av föräldrarna fick ju ta med sig barnen då och så. Och så fick dom baka sin egen pizza. Alla unga fick baka sin egen pizza så pappa hade ju en
  23. roliga var ju det i alla fall då att att pizzabagen då efter ett tag då plocka fram en pizzabulle och sen deg som inte är utbakad då och. Hur som helst och så gick han fram till mi
  24. Ade på för den framtiden? Nej. Nej du bröt det lås? Med loss, men jag har faktiskt gått en restaurangutbildning i Östersund. Då? Vad vad pappa var han lite? Gillande är att liksom
  25. Ella Marie Strömsund. Den ska du besöka? Ni är välkomna så? Ni som säger att ni har lyssnat på podden, gör det då då? Nu var det ju barnvagnen och förskolan och sen växte du upp me
  26. liksom. Vad hände? Sen tänkte jag säga, men ja, så gick jag ju då fram till. Ja, ja, vad var det fram till åttan tror jag. Nej, sjuan i Östersund, men i alla fall då så hamnar man
  27. Men då? Då sa vi det eller då sa vi min moster som bor uppe i Luleå då? Eller? Ja, hon är ju död sen några år tillbaks då, men då Kristina att ja ska du inte, ska du inte komma upp
  28. jag två år hemma hos henne då. Det gick bra liksom du kände att ja inget initiativ liksom eller ja. Inte eget, men du fick lite stöd. Jag fick ju stöd och. Nu i efterhand så tror j
  29. då att jag skulle jag menar. Fixa det här då, och det gjorde jag ja och sen så. Hon höll koll på dig? Ja. Ja, men det jag tror det var nej, det var det var nu i efterhand, så även
  30. Då kan man säga och sen så hur som helst och så var ju min. Mamma ihop dom med en karl som heter mats och. Och då var han. Det är ju sen något år tillbaks. Då flyttade ner till Enk
  31. Hon kvar den. Nej nej men. Hon är hon är vad kallas det florist va, om man säger. Ja brukar kalla henne för blomsterkarin. Blomsterkarin. Ja, så hon är ju en av de här. Kändare. Ho
  32. Och hjälper till, då kanske mer skulle jag säga vad. Var det vi du liksom hon du flyttade ner till Enköping när jag tänkte göra när du kom tillbaka från. Luleå. Ja, så var det ju m
  33. då och det blev det ju så då att jag åkte ju då till fjärde 100 år så ja bodde där då. Och morsan fick ju som hade sålt butiken, så det var ju inte så lätt för henne liksom bara så
  34. När vi gick ut gymnasiet då så då flyttade jag tillbaks till Östersund då och då började. Jag undra sen det draget tillbaka eller ja tidespetsar. Där nja, men borta bra hemma bäst
  35. och hur som helst och så. Ja, och det är ju ändå till. Östersund då, men din pappa bodde ju kvar i Östersund. Ja, hon lämnade. Han lämnade inte. Nej, nej, nej, nej, så jag är mamma
  36. större delen av sitt liv, va? Men ja och jobbat inom restaurang och ja, matnäringen kan man säga. Så du har du det? Du har en kombination av lite turkisk blod och en din mamma är i
  37. Jag kan ju vara lite sådär. Ja, jag vet inte, det kan bli. Du kan bränna till? Dig, jag kan bränna till lite grann alltså och när jag blir glad så blir jag jätteglad och när jag bl
  38. kära kompisar alltså. Jag vill att de ska ha det bra att. Dö, när jag kommer hem till mig, till exempel hälsa på oss. Ja, fråga alltid, ja, du har ätit du törs dig. Vill du ha någo
  39. skulle väl påstå att ja, men man gästen går först och så. Där känner jag väl för ja som jag sa för mina vänner och ja, men varsågod ett först liksom huvudsaken att du är mätt så är
  40. då såg jag att det var en sån här restaurangutbildning i Östersund då via län ja. Då hakade jag på på det då och då under tiden så fick jag ju jobb på. Alltså lite extra då på hote
  41. Och det gjorde jag då men. Ja och sen så det ena ledde till det andra och så till slut så ja, men fick man ju lite så här småjobb, lite varstans och till slut så. Jag fick jobb i t
  42. Va? Men jag tänkte så här. Ja, men det som ligger närmast när man åker över gränsen, va? Ja. Precis man baserar år och storlien och sen kommer det in då på norska sidan då. Men jag
  43. och sen så sa han det bara ja, men åker. Bara, åk hem och packa de grejerna du ska ha, så har du att du kan börja här då. Så jag bara jajamen, så åkte jag dit efter någon vecka då
  44. det kanske inte håller ihop snart, va? Ja, nej, det tyckte han att jag hade rätt i, men då sa han så här, ja, jag bara ja, men vad ska man göra nu? Då sa jag, nu ska jag åka hem el
  45. i början då? Men efter första veckan där då sa han så här, ja, men nu kan du ju testa att stå här själv då? Ja, jag tänkte så här. Ja, ingen minns en fegis så jag tänkte så här, ja
  46. Hej, så här tänkte jag så här, vad tusan är en hänger liksom? Ja, jag tänkte så här, man vill ju inte. Liksom jag menar verkar dumt liksom så här, så jag bara så jag bara jag bara
  47. Ja Stephanie ja. Nej, så jobbar ju då med en dam där och som heter brittse och hon tog mig lite grann under sina vingar då. Och så hade gått. Nja alltså vargott var nog snällare än
  48. sa så här, ja, jag ska gå och hämta trasa. Nej, det heter icke traser. Det heter klut. Jaha, jag ska. Då ska man alltså torka av saker med kluten. Ja. Jag ska ta en. Jag ska bara t
  49. är det. Ganska bra norska nu. Ja jag. Körde, hur är det med ekorr ekor? Heter det tallefjan. Det heter inte tallefjan, det heter det heter ekorrn. Ekorn aha och banan. Ja, det är b
  50. Jag tror att det blev närmare fyra år faktiskt. Jag trivdes jättebra där, men sen så ja kommer man ju komma på tankarna? Att ja, men ska man bo här då hela livet och jobba på den h