Omslag: i verkligheten

Att leva med demenssjukdomen Alzheimers

Rosita och Magnus har delat livet tillsammans. När Magnus förändrades förstod de först inte vad som hände. Men en minnesutredning visade att Magnus drabbats av demenssjukdomen Alzheimers. En sjukdom som blir extra påtaglig speciellt för de anhöriga. Med hjälp av dagverksamheten Violen för personer med demenssjukdom fick de hjälp att hitta en fungerande och meningsfull vardag. Ett känslosamt avsnitt om hur det är att leva med Alzheimers och att som anhörig se den man älskar sakta förlora minnet.

Publicerat 3 dec. 2024, längd 22 min. Fler avsnitt finns på poddsidan.

3 dec. 2024 · 22 min

Inbäddning

Rosita och Magnus har delat livet tillsammans. När Magnus förändrades förstod de först inte vad som hände. Men en minnesutredning visade att Magnus drabbats av demenssjukdomen Alzheimers. En sjukdom som blir extra påtaglig speciellt för de anhöriga. Med hjälp av dagverksamheten Violen för personer med demenssjukdom fick de hjälp att hitta en fungerande och meningsfull vardag. Ett känslosamt avsnitt om hur det är att leva med Alzheimers och att som anhörig se den man älskar sakta förlora minnet.

Transkript

  1. Men hur känns det att sitta här i rummet då? Ja, det känns bra. Det känns jättebra. Och Hanna, våra röster. Hur låter dem? Det ser bra ut! Men då kör vi väl?
  2. Välkomna tillbaka till I verkligheten som är en podcast från socialtjänsten på Gotland och jag heter Anna Sofia Hakeberg. Och idag så ska vi prata om hur livet kan förändras när ma
  3. lätta längre och när man behöver stöd för att komma ihåg. Och också om hur det är att vara anhörig i den här situationen. Men också om hur det kan vara att hitta en ny tillvaro och
  4. Jätteroligt att ni kommer idag! Vi har också med oss Camilla Lindahl som är undersköterska som jobbar på dagverksamhet och har lång och bred erfarenhet av de här frågorna. Men vi å
  5. Hur mår du? Bra, tack! Du ser solbränd ut. Har du varit ute mycket under sommaren? Ja, det har jag. Det har du för vi har spelat golf väldigt mycket. Ja det har vi gjort. Och när j
  6. kortis. Där är det också en jättelång. Dem har den där uteträdgården som är så fantastisk En balkong som man kan sitta på. Ja men då är det där du fått all sol i sommar, på golfban
  7. med demenssjukdom och du har Alzheimers sjukdom. Ja, det sägs så. Ja, kan du berätta lite om hur är det för dig att du har den här sjukdomen? Ja, jag tycker inte att jag märker så
  8. Eller vad tycker du? Tycker du att jag påverkas? Får jag berätta vad du sa när du fick diagnosen? Då sa du “Jaha, nu är det som det är och det är egentligen inte synd om mig utan d
  9. själv” Så du känner nog att du har det ganska bra. Du har mycket människor omkring dig som tar hand om dig. Stöttar mig. Jag tycker om varje dag. Det var ju planen när vi fick diag
  10. Vi ska inte slösa bort tid på att vara tjurig eller tjafsa över småsaker utan då kommer jag säga till dig att sluta sura. Och det har jag gjort några gånger. Och då säger du “Visst
  11. Ja, jag försöker se tillvaron så glatt det går. Och sen har vi också fokus på att vi ska inte tänka på det vi inte kan göra mer utan vi ska vara glada för allt vi kan göra.
  12. Så när du ser någon som går med rullator eller åker permobil så säger jag att där är vi inte nu i alla fall. Och så är du jätteglad över det. Men om vi fokuserar på det, vad du kan
  13. Och det gillar du eller? Ja, det är trevligt. Då kan de som är lite sämre och de som är lite bättre dela upp sig och då tycker jag att jag är bland de lite bättre så jag kan dra en
  14. rullator och då känns det bra. Man kan göra det för dem som behöver. Och då var du alltså på dagverksamheten i dag som du går på nu, för personer med demenssjukdom. Vi ska prata li
  15. Rosita, du kanske får fylla i lite. Du fick diagnosen 2019. Längesen. Ja, det är fem år sedan nu. Då arbetade du? Ja, det
  16. gjorde jag. Vad har du arbetat med? Jag har varit tandläkare. Hur märkte ni båda att det var något som inte riktigt stämde? I början tänkte jag att du var dryg. Han var jobbig. Han
  17. Men sen så börjar du själv tänka eftersom din mor dog i alzheimer så började du själv tänka att när du kände att du glömde saker, att du behövde mer stöd av anteckningar och så i j
  18. Aldrig ryggat för det, så att du sökte vård och minnes utredning. Och jag blev jätteglad för att det var ju liksom i så fall en förklaring till ett beteende som inte var så positiv
  19. Oj. Finns det så gamla? Eller den påbörjades innan, men du fick beskedet då. Hur var det att få det beskedet? Ja.... Vad ska jag säga om det...
  20. Nej, det var och acceptera det och gå vidare och försöka och göra det bästa av varje dag. Och det verkar du göra. Försöker det.
  21. Och hur var det för dig? Rosita? Det var dubbelt. Dels var det naturligtvis väldigt sorgligt, men samtidigt en bekräftelse på att det fanns en förklaring till väldigt mycket som ha
  22. att ni golfar och du går på dagverksamhet. Du gör mycket. Men vad är det som som du tycker är svårt i vardagen? Ehm ja... Jag tror inte att du upplever att någonting är svårt för a
  23. Du är så nöjd. Som när du blev av med körkortet så “Men nu ska vi fira att jag haft körkort i 50 år. Vi ska inte sörja att jag är av med det.” Vi gick ut och åt middag och firade a
  24. Det är ju så att allt mer har du lämnat över till andra personer av nödvändighet. Så därför så finns det liksom ingenting kvar som jag tror att du känner är svårt eller en omöjlig
  25. Så är det. Jag tänkte bara vända mig till dig lite Rosita. Du är ju anhörig och man brukar säga att Alzheimers är de anhörigas sjukdom. Vi var inne på det lite innan. Vad tänker du
  26. blir ju den drabbades behov som går före allt annat. Hur gör ni tillsammans för att hitta bra stunder? Du sa att ni var ute och åt och firade det här med körkortet. Gör ni andra sa
  27. Vi spelar ju väldigt mycket golf, så ofta vi kan. Det är en vacker miljö. Vi går och glädjer oss också så att vi kan gå, att vi kan vara där även om inte golfen alltid går bra. Vi
  28. och bara njuter av tillvaron och den goda maten som ofta finns. Vi har åkt och hälsat på din far. Han är 94 år, bor på västkusten. Ja det blir ju också en guldkant att man gör någo
  29. Och sedan det här med att vi ser till att varje dag bli så bra den bara kan bli och ta bort allt som skulle kunna förstöra. Vi förebygger. Nu Camilla, du har fått suttit och vilat
  30. Undersköterska med erfarenhet av att jobba med personer som har en demenssjukdom. Vad tänker du när du hör Rosita och Magnus? De ger en jättebra bra beskrivning av hur det kan vara
  31. Jag har jobbat över 30 år med personer med demenssjukdom och har mött många, många anhöriga och personer med demenssjukdom. Så jag tycker att ni målar en jättebra bild av hur det k
  32. hur det känns. Varför väljer du att arbeta inom det här? Den här verksamheten? Ja, det börja ju med att jag halka in på ett bananskal och sen blev jag kvar där. För 30 år sedan så
  33. Då hamnar ju alla som hade en kognitiv nedsättning på en lång vårdavdelning. Det var där jag började och märkte att det fanns en grupp av människor som jag kände lite extra för och
  34. Men jag förstod ju att de var ju starkt drogade och det var ju ingen trevlig tillvaro. Så jag bestämde mig då efter att varit på en föreläsning med Barbro Beck-Friis som är en före
  35. och som började med dagverksamheter. Och på den vägen är det. Jag började plugga vidare till undersköterska och sen har jag pluggat till Silvia syster så jag har spetskompetens. Si
  36. gäller demens, bemötande och miljö så att man ska kunna ge en så bra livskvalitet som möjligt för personer med demenssjukdom och kunna guida och utbilda faktiskt kollegor om det be
  37. Det finns också i Hemse. Vad är tanken med den här dagverksamheten då? Ja, det finns ju två syften egentligen med dagverksamheter. Ett syfte är ju att personer som har en demenssju
  38. säga, för att liksom skjuta sjukdomen framför sig lite grann så att man får vara aktiv. Man får äta bra mat och röra på sig och använda hjärnan. Det är ju en del och också att man
  39. Det är ju en bit, men sen är det den andra biten som är ack så viktig och det är ju en avlastning för anhöriga att de ska känna trygghet när deras närstående är på Violen. Att de k
  40. förhoppningsvis känna en trygghet och bli en avlastande funktion. Helt enkelt som för Rosita att man kan vara på jobbet eller om man inte arbetar så att man ändå får vila och får g
  41. tandläkaren eller gå till vårdcentralen. För det kan vara väldigt svårt för många anhöriga att känna att de kan lämna hemmet. De känner att de måste finnas runt sin närstående hela
  42. Jag har inte blivit erbjuden sådant men någon har frågat “Varför har du inte sökt?” Men jag har ingen möjlighet att gå hemifrån. Någon måste ju vara med Magnus och det är jag. Det
  43. kanske Violen eller korttids. Eller har andra anhöriga som kan komma in. För det finns ju lite sådana grupper. Men men, jag förstår svårigheten med det. Men Magnus, vad jag har för
  44. att du gillar att vara på Violen, vad kan du säga igen? Vad är det som är bra med den här dagverksamheten? Att umgås med andra människor. Som är i samma situation. Och man hjälper
  45. Sen gör ni väldigt mycket roligt. Ja det gör vi. Varenda gång jag hämtar dig så säger du “Åh vad de är trevliga”. Ja det är dem verkligen. Vad gör ni då? Camilla och Magnus, ni får
  46. I dag var vi ute och gick. Så promenerade. Vi gick en lång, lång sväng runt i skogen. Sen när vi kom hem så hade vi fått en massa äpplen. Så vi satt och skalade äpplen med en himla
  47. Det gick bra så vi gjorde en paj. Medans min andra kollega hade några andra av våra gäster inne hos sig och de laga mat. De lagade köttfärslimpa idag så det ska vi få sedan. Hoppas
  48. Det är så fantastiskt det ni gör och du är så glad och nöjd. Sen kanske inte allting finns i minnet, men när du ser bilderna så kommer du ihåg. Absolut! Ja, och det är ju meningen
  49. fokus ligger ju mycket på aktiviteter som är vardagliga egentligen. Att vi sitter runt frukostbordet och pratar om och läser tidningen tillsammans. Vi har en rolig grej att vi läse
  50. Och sedan planerar ju vi tillsammans dagen beroende på vilka gäster vi har så planerar vi vad vi ska göra och då finns det vissa saker som som i vår tankeverksamhet att det ska fin
  51. Vi har gått i snöstorm, Vi går ut nästan varje dag faktiskt året runt. Så tar vi en promenad oavsett. Det kan bli en kort promenad, men oftast är vi ute en timme och går och så. So
  52. och då hjälper Magnus till att köra rullstolen. I gruppen så finns det en så fin sammanhållning, Det är ett “vi”. Vi hjälps åt och som du också sa Magnus att alla är lite olika dål
  53. Och jag tänker det är inte bara det vardagliga som du beskriver som ni gör. Jag vill lyfta de här sakerna som jag ser som exceptionella. Bland annat att ni har haft ett samarbete m
  54. Det har varit jättebra! Kontinuerligt en bibliotekarie som kommer och har valt ut texter som högläsning. Ni pratar om texterna. Det är så mycket ni gör som inte är vardag och ni fi
  55. När du är hemma... Jag måste se till att det finns aktiviteter och sysselsättning hela tiden. Men samtidigt så ska jag ju göra det som man måste göra när man finns till i samhället
  56. Men då tar Violen över och gör det här andra så att jag kan vara den här vanliga medborgare emellanåt. Och det är så värdefullt. Det är det som gör att man kan överleva och att du
  57. Man blir så glad när man kommer dit. Alltid den stora famnen. Och när ni går hem så samma sak då. Åh, jag börjar gråta. Även om vi har spelat golf i helgen och jag tycker vi haft d
  58. är söndag du får vänta. Och då har det ju uppfyllt målet att Magnus du längtar efter Violen när du inte är där. Ja Nu blir du rörd Ja Då är vårt mål uppfyllt. Att vi liksom vill at
  59. Det får man bära med sig, det du sa nu. Och jag tänker att det blir dags att tacka er för att ni var med. Tack Magnus och Rosita och Camilla! Och som sagt, du som har lyssnat har l
  60. på gotland.se/iverkligheten eller där poddar finns. Vill du veta mer om demenssjukdomar så hittar du bra information på 1177.se och du kan också läsa mer om stöd och hjälp från Reg