Bonus: Föräldraledarskap - att sätta gränser & låta barnen ta ansvar | Charlotte Bergström, tonårspsykolog
Föräldraskap och gränssättning: varför är det så viktigt att sätta gränser för barn och tonåringar, och varför har vi blivit så dåliga på det? Tonårspsykologen Charlotte Bergström om föräldraledarskap, ramar och varför vi så gärna vill göra allt för våra barn. Har du också kört t
Publicerat 22 sep. 2026. Fler avsnitt finns på poddsidan.
22 sep. 2026
Föräldraskap och gränssättning: varför är det så viktigt att sätta gränser för barn och tonåringar, och varför har vi blivit så dåliga på det? Tonårspsykologen Charlotte Bergström om föräldraledarskap, ramar och varför vi så gärna vill göra allt för våra barn. Har du också kört t
Transkript
- Hej vänner och varmt välkomna mig Siri Östlund när jag Charlotte Bergström ett begrepp föräldraledarskap
- sedan dess. idag verkligen förstår vikten av sina barn. Att faktiskt leda sitt barn att sätta gränser att stötta sitt barn så att de kan lära sig ta
- Det har liksom hamnat lite i är dåliga föräldrar. direkt. för det är så mycket i det här där att konstant vilja fixa och ordna åt sitt barn och på köpet
- så kanske man tar ifrån dom Så välkommen till ett föräldraledarskap. vad det inte är och tre konkreta
- idag och kanske får du också ditt barn glömt läxan eller Vems problem är det egentligen? Hoppas du tycker avsnittet är värdefullt?
- Happy listening! Hej Charlotte och välkommen tillbaka till Hilightpodden. Tack så mycket jag. Är så glad att du är tillbaka med mig här i poddstudion idag ska vi prata föräldraleda
- föräldrar varje dag i princip. Vad är det som du ser just nu som gjorde att du ville prata om det här? Om jag får backa lite bara till det teoretiska perspektivet kring vad som är
- föräldraskap inom forskningen så är det ju den demokratiska föräldrastilen och väldigt förkortat så kan det kallas för eller sammanfattas i kramar och ramar alltså. Det handlar om
- förståelse och å andra sidan också kunna ge barnet ansvar sätta tydliga ramar, etablera rutiner och. På olika sätt leda barnet. Och ger det bra regler och
- förutsättningar för hur man blir en bra vuxen så småningom och vi psykologin, barnpsykologin om det här med med omhändertagande och närhet jätteviktigt och grunden för allt det and
- om att just var den vuxne alltså var mer styrande och lära lägga mer stress på moderna föräldrar. Vi har redan väldigt mycket att förhålla oss till, utan min
- förhoppning är att det kanske snarare kan bli lite enklare. Man behöver inte vara lika intensiv i sitt föräldraskap om man om man gör kan luta sig mot lite mer tydliga principer bå
- det här ämnet som jag också vet att många är intresserade av och För att jämvikten ska återetableras. Så att du menar på att om vi går tillbaka till det här kramar och
- ramarna. Ja, jag tror vi vi laggar lite i riktigt tiden. Det är så viktigt för oss att ha kunna upprätthålla den om man dessutom ska säga nej eller
- sätta gränser. Vad är? Är då föräldraledarskap egentligen och vad är det inte? tänker jag att det handlar om tillsammans som föräldrar.
- tillsammans försöker komma Vad är vad är viktiga regler i Vad tycker vi att vi ska behöver vara färre saker än vad man kanske per automatik säger
- är viktigt i vardagen till Då är det svårt att upprätthålla man försöker enas om det här föräldrar att vi vill ge till de ska klara av själva och kunna ta.
- olika dagar i veckan så ska man sätta i diskmaskinen och eller passa småsyskon och att man Då. till barnets eller tonåringens Finns det? här får man ju anpassa
- Men att man ger dem ansvar Det kan ju vara en sån princip man pratar om? jag fått göra när jag var barn tycker vi är viktigt som
- Så det är ju lätt sånt exempel. Det kan vara att om barnet inte kommer ihåg att ta med sig gympapåse på morgonen att man kanske ska låta barnet få ta konsekvenserna av det, inte fö
- lite mer. Nästa gång det är gympa istället barn. Alltså, jag kom ju ut till skolan då med med påsen jag kanske ställde in något möte till och med för att nu ska jag. Nu ska jag red
- här för mitt barn. Men det var nog inte gynnsamt egentligen så att man bestämmer sig för att ha en en del förväntningar på sitt barn som man tror gynnar det och gynnar ansvarstagan
- inkonsekvent beroende på vilket humör man är på själv. Det handlar ju inte om att man ska vara auktoritär alltså. Nu har jag bestämt det här och därför så är det det här som jag
- för sakens skull sätta ner foten det är minsann jag som bestämmer till i förväg. Man tycker är viktigt och vad man tror gynnar barnets självständighet. Motståndskraft förmåga att k
- konsekvenserna av sitt beteende och att ändå kunna säga nej och ha en konsekvens i det kan man summera det lite. Så ja, men det tänker jag bara summering sen. Ja, sen får man ju he
- alltså. Vad är det för situationer som uppstår i vardagen och vad är det? Vad är mitt barns lite utmaningar? Har man ett barn som är väldigt självgående så behöver man kanske inte.
- förväntningar på barnet och just det här att kunna säga nej, även Det handlar ju mycket också om att reglera känslor som vuxen,
- alltså om barnet blir argt och man själv blir arg och ledsen. Då blir det ju bara ett stökigt och barnet. Det är inte särskilt mycket utan att barnet ibland reagerar på ett sätt so
- gräns utan det är ju lite deras jobb om man säger så att visa att det här gillar inte jag. kvar och jag kan ta det här. Jag förstår din känsla för
- väldigt viktigt att visa att det Det är ingen konstig reaktion begripligt. Så att ledarskapet här från man tänker här leder jag mitt och genom att jag ger dem
- så hjälper jag dem utvecklas out. här är ju inte så här. antingen eller att man alltid skiftning och följa barnet och
- Lika, alltså, det är ju. har fått övertaget i modernt sin roll som förälder och lite erfarenhet och vem som vet mest och vem som ska leda vem och vi
- kanske. med barnet när det gäller lösa försöker klura tillsammans och i när barnet börjar bli lite äldre Men någonstans får man ju inte
- förälder och det blir en Om man tar den rollen är det jag Ska inte glömma bort att barnen behöver. Det här, nej, men precis och jag vår föräldrageneration vi tycker att vi kan myck
- barnpsykologi och vi tycker att vi ser ju oss mer som jämlikare än vad man gjorde tidigare för Och vi vill gärna hjälpa dem. På olika sätt, dra i olika
- dem, lösa problem åt dem och vi har blivit så himla bra på det så att det blir som en krock i plötsligt är arga och irriterade gräns. Så jag tror att instinkten då kanske blir att
- längden? Jo, men att dels så tror jag inte de de får ju inte de här nödvändiga ramarna och se var gränserna går och lära sig klara av utmaningar på egen hand. Och sen är det också
- för andra människor och det är ju det sista vi vill för våra barn att de ska uppfattas som självfokuserade och icke hjälpsamma och icke ansvarstagande. Man tänker vilka vilka egens
- och som bidrar och som kanske ser. Det här behöver göras innan någon har sagt det på som ut, som att självständigt tänkande snarare än primadonnor som bara tittar på en om man ber
- Och det är väl klart att barn beter sig väldigt olika i familjen och sen ute. Det vet vi ju att de kan. Man kan bli förvånad hur mycket de klarar av på sina första sommarjobb och b
- det spelar roll tänker jag för hur de blir som vuxna. Om jag vill bli bättre på mitt föräldraledarskap från och med idag egentligen, vad gör jag? Finns det tre saker som du kan tip
- Det är ju aldrig för sent. Det är inte som att nej, men nu har jag varit den här typen av föräldrar. Jag kan inte chocka mitt barn med att plötsligt bli annorlunda Men jag tänker n
- tydliga reglerna för vad ni Om ni två föräldrar så försök kan tycka. det första och sen det andra att någonting uppstår. barnet som kanske har missat att
- då får panik? ringa läraren eller på olika får ju barnet man kan stötta i brainstorma, men någonstans är
- Bra barnet får ta konsekvenserna bara en quickfix och så upprepar Och sen tänker jag det här att reglerar själv. ledsen om barnet blir arg på mig men tränar på att det inte är
- känslorna. för oss utan jag gjorde mitt sätta gränser på vänliga sätt så lugn själv.
- till konkret exempel, säg att du har bråkat med sin bästa kompis. Jag vet ju vad min instinkt hade varit i ett sån situation. Det är ju att jag vill gå in och fixa det här. Att man
- ordna upp det här själv och att de då får smsa och säga, förlåt för det där man inte hela tiden går in och. Försöker ordna allt åt dem. Man då kan tänka att jag kan ju
- stötta mitt barns förmågor i det här genom att prata om vad skulle man kunna skriva i ett sånt sms och bolla på det sättet? Men som du är inne på, inte gå in och ta över problemet
- nästan att de inte skulle klara av det här själva så absolut. Charlotte tack så jättemycket för värdefulla och kloka tips vad gäller föräldraledarskap som jag tror att vi är många