
34. Några tankar om vänskap med Ellinor Otter
Har du någon gång undrat varför det känns som att alla andra verkar ha ett självklart socialt sammanhang medan du själv saknar det? Eller tyst undrat varför alla andra verkar ha så lätt att skaffa vänner medan det inte alls är lika enkelt för dig? I det här avsnittet gästar Ellin
Publicerat 19 juli 2026. Fler avsnitt finns på poddsidan.
19 juli 2026
Har du någon gång undrat varför det känns som att alla andra verkar ha ett självklart socialt sammanhang medan du själv saknar det? Eller tyst undrat varför alla andra verkar ha så lätt att skaffa vänner medan det inte alls är lika enkelt för dig? I det här avsnittet gästar Ellin
Transkript
- Sarah Hesslow: under ganska många och långa perioder av mitt liv.
- Som barn, som ung, som vuxen.
- Och då menar jag ensam som i att antingen sakna nära vänner eller vänner helt eller ensam som i att vara en del av ett socialt sammanhang men med känslan av att alla andra i det hä
- Lite som att jag står vid sidan utanför samtidigt som jag är inkluderad i det som händer så är jag ändå inte riktigt med.
- Mellan perioderna av ensamhet så har jag också haft helt fantastiska vänner.
- Alltså sån där livsbejakande, berikande vändskap som bara får hela skälen att spritta av glädje.
- Spritta av glädje, Gud vad corny, men jag står för det.
- Alltså den typen av vändskap som bara gör livet så mycket mer värt att leva.
- Men väldigt många av de vänskaperna har försvunnit.
- Genom flytt eller för att någon helt plötsligt för ett annat intresse, eller någon träffar en partner eller...
- Saker liksom händer.
- Och så har de där vänskaperna försvunnit.
- Och så står jag där i någon slags social öken igen.
- Det blir på de vänster ännu mer smärtsamt eftersom jag vet hur fantastiskt det är att inte vara i den där öknen.
- Och ju äldre jag blivit, desto svårare har jag upplevt att det varit att faktiskt träffa och skaffa nya vänner.
- Och min bild var det skulle vara precis tvärtom.
- Alltså, den värsta sociala isoleringen jag någonsin upplevt var när jag och min man flyttade till en ganska liten ort i samband med att vi fick vårt första barn.
- Och då är jag så men vi har ju ett barn, hur svårt kan det vara? Jag kommer att träffa hur många andra som helst.
- Jag har fortfarande inga vänner från den orten.
- Fortfarande så är alla mina... nära vänner människor som bor på andra platser.
- Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att ha den här upplevelsen.
- Just därför vill jag dedikera ett helt avsnitt till att prata om den.
- För i den här skamman så ligger också en slags social norm kring hur det ska vara inom situationstecken.
- Alltså hur vi förväntas umgås med andra människor och när vi själva känner att men gud, varför har quote on quote alla andra det här? Men inte jag.
- Djupt biologiskt mänskliga tillhörighetsbehovet.
- Det är kopplat till överlevnad och att då stå ensam. utan nära vänner, utan det här sociala sammanhanget.
- Det är så djupt stigmatiserat.
- Rent biologiskt.
- Och socialt kulturellt.
- Hur vi highlitar, hur vi lyfter fram vänskaper och relationer.
- Och en väldigt vanlig, jag vet inte om jag ska säga uppfattning eller missuppfattning om mig har också varit eller är att, men du som är så social, du rör dig i så många olika samm
- Det är inte någonting som hjälper att höra.
- Det förstärker den här känslan av att då måste det verkligen vara något gravt fel på mig.
- Om folk ser mig som likable och jag ändå inte lyckas skaffa det här sociala sammanhanget eller upprätthålla de här relationerna som folk tydligen förväntar sig att jag ska kunna gö
- Då måste det verkligen vara något allvarligt fel på mig.
- Varför lyckas jag inte fixa det? Vad är det för fel? Jag har flera nära vänner idag.
- Jag är en del av många helt underbara sociala sammanhang.
- Men fortfarande så sitter den här känslan av att vara bortvald.
- Rädslan för att, men tänk om det här tar slut.
- Tänk om jag hamnar i en sån där social öken igen.
- Den sitter där och lurar i bakhuvudet.
- Och jag vet att jag inte är ensam om detta.
- Så när Eleanor Otter, en välkänd female empowerment mentor i våras, skrev ett inlägg på LinkedIn om just det här svårigheten i att navigera i vänskap och vad det gör med ens självb
- Ju mer vi kan lyfta det och prata om det desto mindre blir skammen och känslan av att jag aldrig kunde berätta någon om detta för att jag dör om någon skulle få reda på detta.
- Det här är ett samtal som jag vill dedikera till den versionen av mig som satt helt ensam och undrade vad är det för fel på mig.
- Tänk om hon bara visste hur fantastiskt det skulle bli.
- Tänk om hon bara visste hur många människor det fanns som bara väntade på att bara lära känna just henne.
- Det här är också ett samtal som jag vill dedikera till var en av er som lyssnar som någongång känt någonting liknande.
- Som någongång känt att är utanför, jag är udda.
- Varför connecta alla andra utanför jag? Vad är det för fel på mig som inte lyckas med detta? Vad är det för fel på mig som inte lyckas skaffa vänner? Det är inget fel på dig.