Omslag: En varm själ i ett starkt skal

Små kapitel ur mitt liv

I det här avsnittet blir det lite annorlunda. Jag delar min lilla bok med er - uppläst av mig själv. En bok med glimtar ur mitt liv. Om barndomen, att bli vuxen tidigt, att bli mamma, att tappa bort sig själv, kroppen, relationer, vändpunkter och vägen tillbaka till mig själv. Ja

Publicerat 14 sep. 2026. Fler avsnitt finns på poddsidan.

14 sep. 2026

Inbäddning

I det här avsnittet blir det lite annorlunda. Jag delar min lilla bok med er - uppläst av mig själv. En bok med glimtar ur mitt liv. Om barndomen, att bli vuxen tidigt, att bli mamma, att tappa bort sig själv, kroppen, relationer, vändpunkter och vägen tillbaka till mig själv. Ja

Transkript

  1. Avsnitt tre. Och detta avsnittet. Kanske inte blir? Som ett vanligt avsnitt som.
  2. Sagt, jag ändrar mig ju lite längst vägen. Jag hade en tydlig änret tydlig plan på mina första avsnitt, men som sagt, det här är en levande podd och. Detta avsnittet kommer bli lit
  3. har valt att göra det lite annorlunda än vad vad som finns från början. Det är nog för att. Ja men. Satt och lyssnade på avsnitt två när det var klart innan det innan det skulle ge
  4. introt hela tiden. Det fastnar verkligen. Och sen så sa han plötsligt att. Din röst alltså. Den passar typ till att du skulle läsa upp typ julkalendern eller någonting. Du har en s
  5. i vår bakgrunden och sa plötsligt till mig att. Är du typ som en kurator? Och jag bara. Nej, ingen kurator. Jag är coach activation coach ja OK. Ja för min kurator på skolan. Hon f
  6. varför det här betyder så mycket för mig, så. Jag har ju tänkt som sagt att dela upp det här i olika. Olika teman och berätta lite om mig och mitt liv och då kände jag så här att j
  7. Att tappa bort sig själv vändpunkter att hitta hem igen. Och den berättar inte alltid i detalj, men den rymmer mycket av det som format mig. Så därför så har jag valt istället för
  8. Nu var det dock ett tag sedan, men. När jag började med podden, så satt jag och. Visst är det liksom inte hur man skulle starta en podd och hur jag skulle börja så tills det tröttn
  9. Och att läsa det högt. Det gjorde verkligen något med mig. Det blev liksom inte bara text. Jag hamnade tillbaks. I vissa känslor och perioder i mitt liv. Så jag tänker att. Ja, jag
  10. Barndomens skuggor. Jag har alltid varit stark. Den som stått upp för andra, den som funnits där när någon behövde en axel att luta sig emot. Kanske faller naturligt eftersom jag ä
  11. av att inte alltid passa in som att världen runt med redan bestämt drama vem jag borde vara. Men att jag aldrig riktigt fick plats i dom. Det var inte så att kärleken saknades. Den
  12. Det är rätt smärtsamt att som barn känna sig både älskad och ändå lite utanför att bära på en dubbelhet. Att varandera något, men ändå stå bredvid. Det gjorde mig stark, men också
  13. Min kärlek har alltid funnits där och kommer alltid att göra det oavsett. Men kanske är det just i den där sprickorna som ljuset kommer in? Känslan av att inte helt passa in. Den f
  14. Om, det finns något som definierar mitt liv mer än något annat, så är det mina två döttrar. De är verkligen mitt allt mitt. Varför? Min största stolthet? Men också. Med ett störst
  15. Som jag är. Är de envisas starka och fulla av vilja? Och det är inte alltid lätt. Men det är också en av våra största styrkor. Redan som tonåring, så visste jag vad jag ville med l
  16. de alltid skulle känna sig älskade att vara hemma. Jag har verkligen försökt och skapa det. Men libris blev inte som jag hade tänkt mig. Relation gick gick sönder. Drömma sprack oc
  17. Och även om vägen. Ta det kaotisk fylld av kamp och ibland en känsla av att gå sönder. Så har vi haft något som har som har burit oss blir kärleken. Den har alltid funnits där. Att
  18. egentligen bara vill falla. Där var det stunder av ensamhet. Kaos och en känsla av att intryckacka till. Men det har också varit så många ögonblick, alltså katt. I köksbordet. Sena
  19. Min egen ADHD diagnos kom väldigt sent i livet. Den gav mig väldigt många svar, men också en sorg, en sorg överallt som jag har fått kämpa med utan att förstå varför. Men samtidigt
  20. mallen. Nämen äldsta dotter fick sin diagnos. Kände jag igen så mycket. Jag såg mig själv i henne, men jag såg också hennes unika styrka. Nu väntar min yngsta på sin utredning och
  21. genom allt har jag lärt mig att styrkan inte alltid handlar om att aldrig falla. Utav dom att resa sig igen. Om att älska villkorslöst och helhjärtat även liv skakar. Nu är inte mi
  22. att de aldrig ska nöja sig med något halvt. Att dom ska veta att dom är värda allt värda. Det synas i livet har att ge. Det är kanske det är. Det är kanske det största jag kan ge d
  23. det gör ont även om vägen blir ensam. Men jag vill också vara ärlig. Vår resa har inte varit enkel. Det har varit kaos. Det har varit tårar, bråk och dagar då jag har känt mig helt
  24. Diagnos inte ens visste jag hade som påverkade allt. Jag gjorde inte alltid allt rätt. Men jag gjorde allt det bästa jag kunde. Och trots allt. Trots. Röra trots svårigheterna. Så
  25. Till slut kommer vi alla till en punkt där något inom oss säger. Nu räcker det. Nu måste du välja annorlunda. Jag kom till den punkten. Jag kom dit. Och det fick mig att se klara d
  26. Det kräver mord och det gör det väldigt ont. För det är inte bara människor man lämnar, det är drömmar, men en gång trodde på förhoppningen. Så buret är genom. Så buret är genom mö
  27. En del av sig själv det gör ont. Det känns väldigt tomt. Men det är också där styrkan finns i det ögonblicket man vågar välja sig själv. Även om det betyder att man måste släppa ta
  28. Kärlek kan finnas kvar även om närheten ser annorlunda ut. Jag har lämnat relationer som tog mer än de gav. Jag har sagt farväl till vänskap som dränerade mig. Jag har accepterat.
  29. att man inte längre kan leva ett liv som sliter sönder den. Man måste välja sig själv. Och det är inte egoism. Det är överlevnad. Först när man vågar göra det? Det är då. Blir vi k
  30. Kapitel fyra läkningen. Efter stormen kommer tystnaden en tystnad som först kändes skrämmande, men som med tiden blev helande. Jag har levt ett helt år mer med mig själv än någonsi
  31. För man kan inte stänga på i 180 och tro att livet ska kännas hållbart. Man måste stanna upp, annars brister något till slut. Läkningen har inte alltid varit rak, den har varit kro
  32. handen när världen fortfarande sov och jag äntligen kunna höra min egen röst att sitta i kvällssolen och bara andas låta ljuset värma huden och känna att jag avlevt ännu en dag att
  33. Jag vet vad jag vill och jag vet att mitt värde inte längre går att förhandla bort. Det har tidigare sökt och utanför mig fann jag till slut inom mig och där i stillheten började e
  34. Framtiden skrämmer mig inte längre, den lockar. Jag ser den som en tom bok där jag själv får skriva varje sida. För första gången känner jag att jag är författaren till min egen be
  35. istället för att ta den ifrån mig. Om ett liv där jag får vara hel fri och sann mot mig själv. Ett liv där mina döttrar som nu är stora, men som alltid kommer vara mina små barn. F
  36. Jag jagar ingenting. Jag söker inte efter något som saknas. Jag lever här och nu en dag i taget. Och i det finns en frihet som jag aldrig tidigare har upplevt. Jag väljer att göra
  37. Framtiden är inte längre en skrämmande ovisshet. Den är en möjlighet och den väntar på mig. Jag ser fram emot nya kapitel nya drömmar nya steg och jag tar dem med blicken framåt oc
  38. Vi har alla våra resor olika, men ändå så lika för innerst inne. Längtar vi alla efter samma sak att få känna oss fria, älskade och hämma i oss själva. Jag vill att du ska veta en
  39. Det river sliter och det skaver, men mitt i smärtan finns också en öppning, en möjlighet att bygga någonting nytt för varje fall kan följas av en resa uppåt och varje gång vi välje
  40. för i det som brister kan ljuset hitta sin väg in. Så från mig till dig, tack för att du har följt med och lyssnat på en liten del av min resa. Jag hoppas att mina ord kanske väckt
  41. Min historia. De här små kapitlerna. Från mitt liv, det har levt min historia om. Ja, men små delar av mitt liv. Och jag tänker inte gå igenom varje kapitel. Utan. Som ni säkert hö
  42. Tagen av det när jag läser det. Jag kastas tillbaks till dom här, olika kapitlerna i mitt liv. Den här lilla Sofie, sjuåringen som var så glad och. Till att bli stor för snabbt kan
  43. Vuxna. Sofie. Som. Blev mamma. Och mina barn som sagt. Det. Oj den kärleken, jag har till dom. Ni som har barn. Ni vet att den kärleken man har till sina barn den går liksom inte a
  44. Det är de som gör att jag fortsätter att jag. Det har funnits tillfällen i mitt liv och jag har känt. Jag orkar inte mer. Jag har gått igenom tunga saker och. De har kanske funnits
  45. Jag är för att jag fick bli mamma. Och till just mina fantastiska döttrar som är som sagt min drivkraft och mitt varför och mitt allt. Som sagt, det är saker som. Väcks igen saker
  46. Och. Allt man har gått igenom har ju en mening och det har jag gjort. Det har jag gjort mig till den jag är idag, så jag är tacksam för alla delar av mitt liv. Men man har ju sår o
  47. I slutet av 24 början av 25 och det var ju små anteckningar liksom och små dörrboksinlägg. Jag hade gjort och. Så till slut blev jag den här lilla boken. Men som sagt det här. Är j
  48. att bli varit klar och jag får se när den här boken blir klar, men den är påbörjad, men man vet inte. När den kommer bli klar helt, så det får vi se. Men i alla fall. Jag hade gela
  49. Jag kommer ta som sagt en del i taget. Barndomen familjen. Fast vara mamma. Mina göttrar. Att gå in i väggen? ADHD. Relationer, kroppen. Allt det där, men inte allt på en och samma
  50. Det här blev som sagt ett poddavsnitt som också blev som en liten ljudbok. Och väldigt personligt som sagt, men det är sådan jag är. Så tack så jättemycket för dig som lyssnat och