När kroppen till slut sa stopp
I det här avsnittet pratar jag om när kroppen till slut sa stopp. Om utmattning, ADHD och om att börja förstå sig själv på ett helt annat sätt. Jag pratar om att vara den som fixar, löser, håller ihop och fortsätter. Om att vara van vid att vara stark och om hur lätt det är att b
Publicerat 5 okt. 2026. Fler avsnitt finns på poddsidan.
5 okt. 2026
I det här avsnittet pratar jag om när kroppen till slut sa stopp. Om utmattning, ADHD och om att börja förstå sig själv på ett helt annat sätt. Jag pratar om att vara den som fixar, löser, håller ihop och fortsätter. Om att vara van vid att vara stark och om hur lätt det är att b
Transkript
- OK avsnitt sex. Och det här kommer handla om när kroppen till slut sa stopp om utmattning ADHD och om att börja förstå sig själv på ett helt annat sätt. Men innan jag börjar, så må
- hemmabygge. I alla fall. Men precis innan jag satte mig här så fick jag ett meddelande från en av mina närmaste människor och det är en människa som jag inte har känt speciellt län
- hur jävla långt det har kommit jag. Bara satt och tänkte liksom jag blev helt tårögd och bara kände att jag värmde så fint och jag får mycket fina ord eller så där. Men vissa är li
- ska se bakåt eller så där och sen vara i nuet. Men ibland behöver man faktiskt vända sig om och bara kolla hur lång man har kommit ändå. Så. Nu kör vi. Så jag föddes skrikandes röd
- för min plats. Och det är något som jag tänkt väldigt mycket på. För för något sätt så har jag ju varit så i hela mitt liv. Som sprallig i liv för nyfiken. Men också känslig, inten
- och igen. Och som jag pratat om, det finns ju något väldigt fint i den styrkan och jag är ju tacksam för den. Den har tagit igenom mig väldigt, väldigt mycket. Men det finns ju en
- Och som jag också har sagt så är jag så jävla stolt över att jag faktiskt gjorde det, för det hade jag inte gjort. Förut förut hade jag bara fortsatt lite till och den här veckan o
- dig. Nej, jag är ju stark inte jag. Jag en stark person gör inte det. Så i alla fall. Så när kroppen då försökte säga ifrån långt innan jag lyssnade. Och när jag ser tillbaks på de
- Och jag vet inte än idag vad vad som berodde på vad och jag tänker inte sitta här och säga att varje fysisk grej jag hade berodde på stress eller utmattning, för det vet jag ju int
- var så trött så jag bara tog det ändå. Och jag fortsatte, för jag skulle ju bara fixa lite till och klara lite till och hålla ihop en liten stund till. Och sen kan vi lägga ADHD på
- Jag minns den här dagen. Jag får rysningar för att om jag minns den här dagen på kontoret. Mina kollegor det var ett par kollegor som var inne i mitt rum och de pratade med mig. Oc
- stopp så menar jag verkligen stopp. Jag blev sjukskriven och låg i princip i sängen i ett halvår. Kroppen stängde, liksom bara av. Jag kände mig nästan förlamad. Jag orkade ingenti
- att de kom iväg till skolan och. Jag fanns där när de kom hem. Men jag vet att det var någon gång som jag inte vaknade när de skulle komma hem. Men det är väl också så här ADHDN, l
- Men. Jag gjorde det, jag var tvungen att göra. Och sen rasade jag ihop. Och ångest, jag har ju levt med mycket ångest och panikångest långt innan det här. Och jag förstår mycket me
- första panikångestattack fick jag. Alltså den sortens panikångestattack som man tror att man ska dö på riktigt. Den fick jag några år innan jag följde 30 tror jag. Men jag har haft
- ett glas typ bara för att. Den här ångesten skulle lägga sig, för jag visste ju inte vad det var, men det hjälpte ju ett tag. Men jag behöver innan jag la mig för att annars gick d
- skulle göra med den, men jag visste inte hur jag skulle få bort den, så ibland tog jag det där lilla glaset vin och det här var några månader innan jag gick in i väggen så kunde ja
- jag har lärt mig av mig själv. Aj. För. Ja i alla fall. Så först då så trodde de ju att jag var deprimerad. Först fick jag gå till företagshälsan och prata med dem och de ville ge
- Men jag känner liksom inte igen mig att jag var deprimerad. Och ingen av de antidepressarna hjälpte ju mig överhuvudtaget. Jag fick hjälpa min ångest. Jag fick stärka ångestdämpand
- där det var ju ett ungefär ett halvår efter den sommaren så var jag så långt nere. I ork och då var jag nästan. Då kände jag mig deprimerad just att jag inte orkade någonting och j
- unga svaga människor som går in i väggen. Det är ju de som är starka och presterar och kör på. Men i alla fall den här sommaren då, så när jag kände dom där känslorna att jag bara
- Jag har inte behövt det haft en ja, men ja, nu är man äldre så nu behöver man det, men i alla fall inte bara för det. Men alltså jag började gå. Jag gick bara ut promenerade gick u
- Och samtidigt så vill jag ju inte säga det här som att jag är så här så då blir du frisk från utmattning. Det här är bara bara min väg och det här var saker som hjälpte mig. Men sa
- Vi hade pratat med henne nog kanske ett halvår, kanske ungefär. Så ända, säger hon plötsligt bara helt värda och jag. Jag minns att jag är väldigt, väldigt mycket om henne när hon
- jag tänkte, ja ja, vad fan vi gör det då? För inget verkade ju ändå hjälpa för det är ju det enda jag ville då det var typ få sova en hel natt, slippa ångesten. Ja, så vi gjorde de
- fortfarande inte riktigt förstod det, men jag lär. Jag började läsa. Jag läste om ADHD hos kvinnor och jag vet att den här boken av Lotta borg Skoglund ADHD från duktig flicka till
- vägrade stänga av och varför jag så ofta känt att jag inte riktigt passat in. Och som sagt, det förklarar inte hela mitt liv, men det gav mig ett språk för väldigt, väldigt mycket.
- insidan och det betyder ju att alla tjejer med ADHD ser ut ha det som jag. Men jag tror att väldigt många tjejer och kvinnor kan gå under radarn länge länge länge. För man kanske ä
- svaga människor som går in i väggen och så ser jag ju det inte alls. För mig handlade det ju snarare om att jag var så van vid att klara av saker och fortsätta och. Ta ansvar och p
- Så. Som sagt, idag tänker jag ju tvärtom. Har ju pratat om det här just med att vara stark i ett annat avsnitt som ni kan lyssna på. Så när det gäller då till. Mina döttrar då? För
- Ja, det var det samma. Fått samma diagnos. Och jag tror det är därför jag har ju varit så jävla enligt när det gäller dem, för jag vill verkligen inte att de skulle behöva gå. Till
- Ja dom skulle få hjälp innan jag fick det alltså, jag ville inte att dom skulle bli 39 år liksom. Och så klart kommer de inte. Det är inte lösa allt, men de ska åtminstone få ett s
- för. Min ADHD är ju fortfarande en del av mig och jag måste säga att jag älskar faktiskt väldigt många delar av den drivet och kreativiteten och alla mina idéer och energin. För ja
- Förut så vann alltid hjärnan alltid, men idag så lyssnar jag ju på kroppen så nu viskar den bara istället för att den behöver skrika till mig. Signalerna, jag känner något mycket t
- viktigt att ta de där pauserna så de inte hamnar i väggen igen. Och det jag tror mig. Jag har fått sätta Alarm på min telefon för att nu ska du ta en paus. Det är inte lätt. Alltså
- Och för mig är det en av de största förändringarna jag jag har gjort. Jag lyssnade innan kroppen behövde slå ner mig igen. Och jag tror på riktigt att jag hade gått in i väggen ige
- skillnad för mig. Därför jag hade lärt mig mycket mer om mig själv och kroppen och nervsystemet och allt så här. Så. Det var ju tack vare att jag hade gått den utbildningen också.
- jag tar semester sen jag blev ledig sen jag ska vara ledig lite där. Ja lite längre där vi årsskiftet jag sa ingenting ändå och jag tänkte det. Här kommer nog inte hålla. Och prata
- inte är gått liksom som dom sa liksom att det är nånting i det sista halvåret som har hänt och det är liksom på arbetsplatsen då och så här och och då sa jag det ja eller så hade k
- ju man tänker ju liksom att nej, men man vilar sen och jag tar hand om i sen. Men ibland kommer ju det här senet lite för sent. Och. Som jag sa här lite innan nu då? Vad som fick m
- inte förstå varför man mår som man gör. Och att pressa sig alldeles för långt över sin egna gräns. Och försöka passa in. Och stå där och inte veta vad fan man ska börja. Men jag ha
- Och nervsystemet och hur man kan reglera det och. Och som sagt, jag har ju gått i KBT och jag har pratat med psykologer och allting och så där. Men den skillnaden är att ibland så.
- Så. Så styrka då som jag också har pratat om tidigare, men den här. Har ju förändrats väldigt mycket för jag pressar ju inte. Jag pressar mig inte igenom saker idag. Och. Det är ju
- du vilar. Och inse att återhämtning. Inte handlar om att bli din gamla version av sig själv igen. För, jag vill inte bli som en igen och hon var ju fantastisk på så många sätt. Hon
- Så. Till dig som känner igen dig? Kanske sitter du och känner igen dig i något av det här? Kanske är du trött hela tiden? Kanske är kroppen sjuk oftare. Du kanske sover dåligt, kan
- hade kunnat lyssna tidigare på människorna runt omkring i mig, men också på kroppen och på allt det där som jag försökte springa förbi. För jag trodde att jag var. Jag trodde ju at
- inte bort. Jag älskar henne, men skillnaden idag är att hon. Hon behöver inte bara slåss hela tiden och hon behöver inte bevisa att hon klarar allt och hon behöver inte springa til
- Det jag kan göra är att lyssna nu. Prata om det och. Dela. Dela den delen eller min historia där? För kanske var det inte kroppen som svek mig. Kanske var i kroppen som till slut g
- Här tre meningarna som jag brukar avsluta med de är verkligen viktiga, viktigare än någonsin. Just när jag pratar om det här. Och det är ju. Ett andetag i taget. Ett steg i taget.
- och bara. Hur mår jag idag? Kanske skriva ner några ord? Och sen försöka ta. Under den här stressiga dagen ekohjulet som dom flesta lever i att stanna upp bara ibland under dagen p