Omslag: Elogepodden

Eloge till Madelene och Magnus Hjertqvist - Robin Hjertqvist

I det här avsnittet ger vi en eloge till Madelene och Magnus Hjertqvist. Robin berättar om att bli adopterad från Brasilien när han var ett år gammal. Om att växa upp i Växjö. Om att alltid känna sig som deras son. Att bli vald Ett samtal om vad det betyder att bli vald som barn.

Publicerat 20 feb. 2026. Fler avsnitt finns på poddsidan.

20 feb. 2026

Inbäddning

I det här avsnittet ger vi en eloge till Madelene och Magnus Hjertqvist. Robin berättar om att bli adopterad från Brasilien när han var ett år gammal. Om att växa upp i Växjö. Om att alltid känna sig som deras son. Att bli vald Ett samtal om vad det betyder att bli vald som barn.

Transkript

  1. Men du, du är inte från Uppsala, va? Nej, jag är från. Växjö, Växjö. Ja, jag var uppväxt. Ja, när när flyttade till Uppsala? Det var för cirka var. Det nog tio år sen, exakt när ja
  2. Länge. Vad är det? Vad är det bästa med Uppsala enligt dig? Alltså det, det är en bra stad. Det är liksom det finns mycket att göra fel kultur mycket sevärdheter, slottet, kyrkan.
  3. fint fyreson, det jag brukar säga det. När man är född och uppvuxen i Uppsala eller man bott där i väldigt länge man blir man blir inte hemmablind skulle man åka till ett en tysk s
  4. Men sen när man är hemma så tittar man man bara ojdå ja, man tittar inte på det där, men. Men kul välkommen, Robin. Vill du presentera dig själv? Jag heter Robin hjärtkvist, 32 år
  5. intervjua folk och så vidare. Vad roligt och du är här faktiskt för att ge en eloge till någonting som är väldigt speciellt och det är till mamma. Och pappa. Madeleine och Magnus.
  6. nyfiken. Varför vill du ge dem en eloge? För att de har alltid funnits någonstans, men jag är adopterad från Brasilien för att de har gett mig liksom en chans andra chans i livet p
  7. Ja som jag inte alls hade fått det om jag ska. Kvar. Ja, jag förstår. Så att liksom jag har ju alla kompisar som var också adopterade och de säger väl ungefär detsamma liksom att d
  8. universitet och liksom har sina familjer och Sverige som satte. Det är liksom hade aldrig blivit så troligtvis om vi fått vara kvar i de länderna vi ursprungligen kom ifrån. När är
  9. förstå och det var ganska tidigt så att hon kunde vara fyra, fem år sedan jag började med så här enkelt förklara och sen liksom nej mer avancerat ju äldre blev och sen när vi var s
  10. jag förstår mer. Och mer. Kommer du ihåg hur gammal du var första gången du fick reda på det? Nej, men jag kan vakna fem, sex de där två i och med tio tror jag. Och hur såg hur såg
  11. så att det var något jag tänkte på så här speciellt. Så det det för dig så kändes det inte som att det var något annorlunda, utan det var bara OK. Det det var som bara, nej, det hä
  12. jag är ju inte adopterad och gör. Jag vet inte hur det är att vara adopterad, men man har man har en tanke om att. Oj det blir kanske. Kanske svårt att tänka när när man får reda p
  13. OK, så att säg som jag vet inte som bara Sverige i princip. Du, du kommer bara ihåg att. Det är svårt. Det är svårt att komma ihåg något innan. Men jag tänker. Du, du fick reda på
  14. och mer genom åren. Hur har din relation till Madeleine och Magnus förändrats genom åren? Alltså egentligen. Vad vet jag att jag har ju bara sett vem som är som en vanlig son. Jag
  15. Det är som inte funnit något annat för mig. Sen, jag vet att folk kan fråga, sa jag hur jag har tänkt och så här har ju folk runt hela ditt liv. Men jag har bara sagt det liksom. J
  16. härligt det du säger att du bara är deras son och det ska vara så och det är det så så det ska vara och du får ju ganska frågor av alla andra som tycker som inte förstår och inte h
  17. blir adopterad? När kom du hit? Har ju syskon har ju liksom det har ju dykt och dattan du vet så här så att det har varit i så många sådana frågor så här som har ställt och jag har
  18. Men jag har liksom ingen kontakt alls med en familj överhuvudtaget. Nej, alltså, jag menar inte. De är i Brasilien för du hade så hade. Syskon här, jo, det, det är väl bra. Den är
  19. liksom så att det. Och det är dina syskon? Liksom hela det som dina systrar och så är. Det. Så är det de var tillbaka och gjort en egen resa och du har också varit, nämligen när ja
  20. människorna, men de känner igen mig. Det var rätt häftigt, träffa hon som hade hand om adoptionen då är reginahetton och så. Det var så första egen son när människan åkte som conne
  21. ett. Sao paulos och. En snabb sväng över till Argentina så att men det var jättekul att det var. Det. Precis du känner att det var emotionellt, säger du hur? Hur kändes det att? Ko
  22. Du nej. Jag har ingen kontakt med sånt nej, utan det var ju som dom här som bodde ur barnhemmet då som tidigt kände igen mig då och Regina då som var närmsta kontakten egentligen t
  23. innan liksom. Så. Att, det var jättekul, verkligen? Nu berättade de ganska känslosamma grejer som du åkt till tillbaka till hemland. Du har varit med och i Kina och har hämtat sysk
  24. fick reda på att? Ja, nu ska vi adoptera någon mer. Jag var väldigt glad för att jag själv var ensam hela tiden så tycker jag att det ska bli rätt kul faktiskt. Att få ett till sy
  25. Ja, det var jättekul. Det är så här alltså. Jag var ju på ett barn och ganska liten ändå 2000, vad heter det två då? Första gången det var ju inte jätte gammal. Jag var så att, men
  26. nya. Såhär nya tech i mars torg och liksom så har det här kinesiska OK. Du vet så att ja, det var jättehäftigt. Det var första år också. Jag hörde liksom kinesiska talas. Kul. Verk
  27. Vad känner du för dem idag? Alltså, vi är ju bara kontakter och så här som ja, vi sa att det är lite mer så här ont så utan, men alltså, jag har ju alltid känt att liksom de har hj
  28. satt OK. Vi vet att skoltrött, men liksom vi vill att du ska klara skolan, du får liksom inte hoppa av för du du kommer behöva detta liksom lite på oss, hur vi har gjort det själva
  29. ut med bra betyg och liksom så att jag har fått haft bra jobb så att och det har varit jättekul som sagt. Och jag är tacksam för allting som du har fått av och dom har gett mig lik
  30. som sagt, utan att dom vet alltid att det är jag har alltid som alltid älskat om och att jag har alltid tacksam för allt. Dom har gjort för mig, liksom det här att jag är på den pl
  31. Vad hoppas du att? Att lyssnarna tar med sig då från din berättelse. Även man inte kommer från som ursprunget från ett land så kan du fortfarande ha en stor del av det landet i dig
  32. När folk frågar dessa för många frågor, var kommer ifrån? Och jag säger allt vad jag kommer i Växjö? Ja och men många säger ja, men vilket land du vet så här hela tiden bara jaha,
  33. ingenting sånt, utan det är så Småland som är av Växjö som är liksom min hemåt. Hur var det när du växte upp? Då kändes det annorlunda då att se ut som från Brasilien och känna sig
  34. varit någon mobbning eller något sånt utan liksom jag var accepterat för den jag är. Så att det det har inte varit några problem alls, så det var ju som jag inte behövt tänka på de
  35. Jag vet att andra har haft mer problem än vad jag har haft så att liksom det har varit. Jag är väldigt lyckligt lottad med det att jag inte behöver ha några problem med liksom sånt
  36. bakgrund. Nu, nu tänker jag så här, vad tror du om om din framtid då? Om vad har det här kommer? Hur kommer det här påverka dig att du. Kommer du vilja adoptera någon? Alltså, jag
  37. adoptera utöver din biologiska? Jag vet inte, kan inte just nu som det ser ut ska jag säga, men alltså dels ekonomiskt sett så här, det är ju ganska dyr process i sig? Ja, det är j
  38. Det är liksom psykologsamtal, det är socialen, det är polis. Det är liksom out där det ska vittnesmål som ska prata om det. Det lät en bra förälder, du vet såna grejer att det är j
  39. din din familj nu då? Hur är det med liksom farmor och farfar? Så att det. Hon är ju bara. Hon är två år snart så att hon vet liksom inte så mycket. Och hur kommer det komma? Tror
  40. alltså jag. Hoppas att det går att gå bra. Nu bor hon så långt iväg så att liksom, men det är vi som sagt alltså, jag får samma sagt, vi får ta det då helt enkelt. Det är så svårt
  41. utan det löser sig. Ja de bor kvar i i växtvärlden då? Vi får köra det här nu när mamma jobbar fortfarande. Inför varje avsnitt så brukar jag göra lite research. Och så. Söka så oc
  42. så vidare. Det det slog mig faktiskt för att det är ganska ändå. Det det de inte finns online. De går inte att googla någonting om de, men att få höra nu det du du berättar om dem
  43. Jag kan säga, jag glömde att säga att mina föräldrar är skilda. Ja, det glömde jag att säga så att Magnus då är min pappa. Men han är inte mina syskons pappa utan det är en annan m
  44. början. Ja, men det är bra och och så då är det. Då är det en till person som har varit med i i adoptionen av dina syskon då från Kina? Ja, men härligt. Det är ju ännu bättre. Jo,
  45. var jättebra. Han liksom tar hand om mig som extra papper då som ska liksom så att när jag väl var hos mamma då så liksom han hjälpt mig med läxorna liksom såna grejer. Ja ja som d
  46. Men han gjorde grejer som var ska göras som förälder ändå och det var jättebra liksom. Men bonuspappa. Liksom ja precis exakt jättebra bonuspappa. Ja härligt. Men om vi ska börja a
  47. ifrån din historia och och varför liksom den här helogen till? Melogen till mina föräldrar är för att som sagt, de har gjort så mycket för mig att det och gett en chans i livet och
  48. oavsett om det är biologiskt eller adoptions. Liksom så här som tar vara på det liksom. Vi kan inte ha varit ett om, liksom inte de har gjort någonting. Det är jättefint det du säg
  49. Ja. Och se se det fina i det det vi har och så och det är just därför den här podden finns här för att för att lyfta någonting som är fint är någonting som man vill ge en eloge til
  50. Och men den är också en loge idé, Robin för att du väljer att dela med dig av din historia och jag hoppas att alla alla lyssnare är för får en inblick i hur det är att växa upp i i