Eloge till ideella krafter - Abel Tekeste
I det här avsnittet ger Abel en eloge till ideella krafter. Samtalet börjar i fotbollen, men blir snabbt större än så. Abel berättar om att komma till Sverige som barn, om att hitta trygghet i föreningslivet och om vuxna som fanns där vid rätt tidpunkt. En särskild person fastnad
Publicerat 8 maj 2026. Fler avsnitt finns på poddsidan.
8 maj 2026
I det här avsnittet ger Abel en eloge till ideella krafter. Samtalet börjar i fotbollen, men blir snabbt större än så. Abel berättar om att komma till Sverige som barn, om att hitta trygghet i föreningslivet och om vuxna som fanns där vid rätt tidpunkt. En särskild person fastnad
Transkript
- De här lokalerna, vi är ju nu hos vi lööf. Ja, när flyttade ni in high? Vad är det nu? Kan det vara drygt fem år sedan kanske tiden går ju. Men det var i samband med pandemin där s
- Länk är väl egentligen vinna min storebror. Precis. Och Uppsala litet så att vi har ju stött på varandra jag har. Känt dig och din storebror och din lillebror och så att det det är
- vi kom till Sverige när jag var sju och så där. Ja, så att det är väl lite lite om mig, lite kort. Och du vi? Vi ska faktiskt geneloge till nånting som jag tycker är väldigt väldig
- Det var någon kille där som jag tyckte var intressant att lyssna på. Det var han dan. Dan Mohammed ja. Precis och sen. Och sen fick jag tänka till lite liksom så här, men vad? Vad
- mig positivt alltså som har varit i min fördel. Och som kopplat då till flera personer som har varit starka ideella krafter i mitt liv skulle jag säga. Ja, men vad betyder det orde
- Ett ett liksom ett beteende eller någonting som gör att en person påverkas positivt utav just det. Och för mig har det varit att personer har varit 1, 1, 1 stark drivkraft i att ja
- att ja så det är väl. Det är väl en ideell kraft för mig skulle jag säga. Har du något specifikt minne om vi om vi går tillbaka långt alltså var liksom första gången du för, jag ve
- få betalt och så vidare. Men jag tänkte inte på det, men jag har ju några minnen liksom. Men har du liksom ett första minne där? Det har jag faktiskt. Jag minns att vi jag kommer t
- oss barn såklart, men jag tänkte då som förstås, kan inte språket och hela den biten, men där fanns det väldigt många i den byn som fångade upp oss på olika sätt, allt ifrån en. Ja
- koppling till ideella krafter och framförallt personer som var viktiga i det skulle jag säga. Det där är ju något som alltså det låter ju drömlikt man. Skulle ju hoppas att alla lä
- trodde liksom eller som har fastnat? Genom åren? Ja, alltså. För mig var ju liksom så många andra unga pojkar fotboll. Det var ju liksom något man liksom följde väldigt mycket så k
- distriktdag eller något sånt utan jag var bara en utövare som kände. Samhörighet, gemenskap. Trygghet, framförallt i liksom den här det här fotbollslaget som jag spelade i allt ifr
- Spela mer fotboll skulle man byta lag eller skulle man liksom satsa på en annan idrott och såna saker? Och jag minns en sommar som var. Jag tror att jag gick andra ring eller först
- ju förstås den häftigaste upplevelsen man fick göra som tonåring kopplat till fotboll. Liksom kommer hem säsongen är över och sen så bestämmer de sig för att lägga ner vårt fotboll
- idrotter i form av bandy och så där så att så det var ganska tufft, liksom att att helt plötsligt från ingenstans. Ha en trygghet att gå till tre dagar i veckan. Man vet vad man gö
- ville ju ingen stå i mål på den. På den tiden så spelade jag alla på grus eller inomhus så att det var ju liksom så här. Ja, alla träningar som vi hade liksom var ju inte så roliga
- ville inte fortsätta spela fotboll. Jag kände bara att nu lägger jag ner och. Var lite vilsen i liksom min min trygghet så, men det slutade med att jag fick vara med och spela. Vad
- vara med i och det gick ja, men det var kul. Det var roligt och helt plötsligt spela. Spela fotboll kanske inte var så kul med just det laget kände jag för att jag ville ju lira me
- mig varm för att kunna spela nästa match. Så att efter varje match så satt jag ju ett hörn, liksom i i deras hallen och bara liksom hör nu varma och stretchade och så. Och sen så j
- Och det såg jag på långt håll, liksom den här killen. Inte. Han har inte grejerna för att liksom kunna liksom spela och ha det kul. Så då frågade han mig bara rätt ut. Ja, men jag
- där såklart och. Var jätteglad för det och körde på turneringen var klar. Vi gick ju såklart inte vidare, men han följde liksom vårt lag och så där. Det är en liten hals och alla s
- division fyra. Vill du komma och provträna oss håller på att göra så här? Ja, varför inte? Liksom jag kan väl ta bussen dit och testa på liksom? Och på den vägen kom jag i kontakt
- ställde frågor och och kunde liksom sätta 1 + 1 att och så. Men men han fångade upp mig väldigt bra, fick komma provträna och var väl där under hela gymnasietiden och ett år efter
- jag kunde reflektera på liksom på det här senare i tiden, att förstå att det han såg det här och då det kanske var det som gjorde att jag fortsatte spela annars. Så tror jag nog in
- klart. Och det där är ju någonting som folk kanske inte ja om man inte har är med i i det här sammanhanget och vet och håller på och så så tänker man ju inte på det. Men det krävs
- sons lag och det vet och det ska fixas en tjiosk och det ska fixas det här och det ska bokas kupper och de ska åka på det här och de ska göra saker. Och det, det tar ju tid och det
- mängd mängd av grabbar som han har liksom haft att göra med under alla år. Men just den. En liten gest kan göra en sån stor betydelse för en person och att gesten är också även ock
- Den kom till laget, så var det ju också en sån här. Han förstod ju liksom att jag kommer inte vara där särskilt länge. Jag har väl andra mål med livet än att bara spela fotboll, så
- man kan gå vidare. Och få liksom. Ett självförtroende för för för livet och för för saker man kan göra. Och det är en del av. Jag tror varför alltså föreningslivet. Finns liksom, m
- reflektera som som ja som man är själv lite sådär man kanske inte är alltför ofta, liksom eftertänksam och grubbla för mycket om vad som har hänt och så. Men när du väl ställde frå
- idrottens värld. Och det, det är väldigt viktigt. En viktig del i. I samhället skulle jag nog säga. Där många, många glömmer bort och jag brukar jag brukar göra. Vi har. Jag har en
- som jag kallar han är. Han är en olja för för relationer, alltså. Han ser till att saker hände alltså det när man är med varandra så så blandas det. Sen så att motorn går går igång
- Och det, det är någonting som är ja, utan man vet ju utan olja i motorn så så skär den sig liksom och fungerar inte längre. Det är lite kul att. Du nämnde hans. Hans namn vi bodde
- laget som de valde att liksom lägga ner och. Och och ja, så att han han valde ju att gå till ett annat lag och det blev ju jättetapp och det var väl också en del i att det inte fun
- någon form av fasning för vissa människor behöver ju det här sammanhanget i. Olika delar av sitt liv och så vidare. Inte så att det det är en. Det är en något att ta med sig, tror
- liksom inte gå runt och tänka på att den här återväxten kring ideella krafter kommer att liksom kommer den finnas. Den kommer alltid vara där. Folk som kanske ser andra på andra sä
- Han är Gottsunda från att bo i ett litet litet samhälle med i princip bara svensktalande personer. Sen fanns det ju lite andra som kom till Sverige då. I början på nittiotalet. Det
- hem. Om du tänker dig, du pratar ju arabiska och jag menar när jag växte upp så pratar jag ju tygerrin jag med mina föräldrar i vårt hem, vårt b i Norrland. När vi flyttade till Go
- flytta ner till Uppsala och hade ingen aning om vad Uppsala var för någonting och. Ändå tacksam för att jag hamnade i Gottsunda, för där fick jag ju träffa folk som var likasinnade
- pratar, hur du ser ut liksom vi vi har. Vi har ett intresse och det är från den där bollen, eller hur längre mål och sen finns det ju träning inför det så klart, men ja. Hur ser du
- behöver. Lunch och mat en gång per år och det är ett krav vi har på alla som jobbar här, att man ska vara med där. Försöker väl också? Kanske inte ha jag jag. Jag ska ju inte säga
- olika sätt. Vi väntar ju barn i sommar. Första kommer så att förhoppningsvis så blir han. Intresserad av fotboll så att det kan ju bli kanske en blivande liten fotbollstränare i mi
- börjar tänka på det och. Exakt ja, men det är spännande, men. Väldigt, väldigt kul om vi ska börja runda av. Och vad vill du? Vad vill du att lyssnarna tar med sig här då? Om om om
- Bekräftelse eller liksom? Vetskap om att en ideell kraft påverkar andra dagligen så men men bra jobbat för det behövs i ett sånt här samhälle. Vi har just nu med alla möjliga utman
- tänka på oss så. Så att det är väl det budskapet. Jag har egentligen och och att alla ska veta att det är liksom jag har haft det som en jag är jättetacksam för. Alla som har verkl
- eller som ideella organisationer och allt allt sånt. Jag? Jag vet ju också att. Det finns ju. Det finns ju stort behov när jag jobbat med fotbollen inom åren och med alla olika sak
- ska jag kunna ge tillföra eller så här man tänker så, men det är ju det. Det räcker bara med närvaro alltså en till vuxen persons närvaro som som skapar liksom trygghet och och sån
- Ja, men. Ja, det här är så jävla spännande. Jag kan sitta och prata om det här. Jag. Kände att jag valde ut ett ganska en ganska bra eloge för ja, jag tror att det berör alla. Jag
- tacka för för. Den tiden. Precis det. Försöker leta upp max mobilnummer här. Då tänker jag att SMS och säger tack, ja, det tycker jag det. Tycker jag, det ska jag också göra det. M
- Du, du är inne på något i den här podden som jag tror kan bli. Givande för många lyssnare. Jag tror att ställer ganska frågan, så ställ upp. Jag hoppas det här. Det här ger något o