Omslag: Elogepodden

Eloge till Ante Tomkinson - Anna Nävermo

I det här avsnittet gästar Anna Nävermo Elogepodden och ger en eloge till Ante Tomkinson. När Annas pappa dog plötsligt när hon var 16 år klev Ante fram och blev en trygg punkt i familjens liv. Han stod kvar. Han fanns där i det praktiska, i vardagen och i det som gjorde mest ont

Publicerat 10 apr. 2026. Fler avsnitt finns på poddsidan.

10 apr. 2026

Inbäddning

I det här avsnittet gästar Anna Nävermo Elogepodden och ger en eloge till Ante Tomkinson. När Annas pappa dog plötsligt när hon var 16 år klev Ante fram och blev en trygg punkt i familjens liv. Han stod kvar. Han fanns där i det praktiska, i vardagen och i det som gjorde mest ont

Transkript

  1. Vad gjorde du under påsken, förresten? Vi var iväg till stugan först i. Nötte, jag heter det utanför eller typ i karlholms bruk utanför Tierp. Min sambo har en stuga där som vi bru
  2. att man vet ju, jag vet inte vad. Vad vad är det jag ska göra på påskjulen är ganska så här, man vet det så här, men påsken är så här, OK, när ska man ha påskmiddagen? När ska du g
  3. Jag vågar inte. Nej, vi gjorde. Vi gjorde massa annat istället. Massa gott, biffar och röror och. Sånt ja. Jag gillar det minsta smårätter. Vi. Men vi brukar köra liksom brunch mer
  4. Välkommen tack anna tack ja, du kanske vill presentera dig. Ja ska jag presentera mig förnamn och efternamn. Det är upp till dig. Du får presentera vad du vill. Ja, jag heter anna
  5. person direkt som du vill ge en eloge. Ante berätta. Berätta när kom antingen i ditt liv. Ante har funnits i mitt liv hela mitt liv. Han är min gudfar till och med tillsammans. Han
  6. Precis och det var ju min fråga då så här, vem är anti för dig? Förutom de familjekopplingen? När vad han är superviktig. Han är för mig en en så stor förebild i hur hur det är att
  7. han hur det kom sig att han att det blev så här. Jo men. Det var så att när jag var 16 år gammal så dog min pappa jätte plötsligt och ja, oväntat. Han fick ett sånt här orta haneri
  8. Så det här var ju ett jätte en jättetramatisk händelse för hela familjen såklart. Och det som var så konstigt med min min pappa och ante var bästa vänner också, pappa. Hade han had
  9. Du ska ju inte dö, så sa han. Du måste lova mig och han sa ja, ja, jag lovar, men tog väl inte det på så stort allvar? Sen dog ju pappa ett halvår senare och då då visar det liksom
  10. en sån där situation jag jag hoppas och tror att det har blivit bättre nu för barn och unga som förlorar sin liksom en en familjemedlem, så att det kanske finns stöttning på ett an
  11. som vuxen. Vad vad det innebar för henne, då såg jag ju bara min sida av det. Men jag kan förstå nu att det var tufft, men och det var jobbigt alltså och hon mådde ju såklart inte
  12. var där alltså så enkelt. Och sen, så när tiden gick så var han ju mera så också att han ja, men till exempel gärna ville skjutsa till olika om det var att man skulle någonstans ku
  13. bara. Så där som det är lätt att folk är i början kanske man är där fram till begravningen eller man är. Man är där ett tag utan han. Han höll y och han höll ut och jag tror att ha
  14. arg så att jag var liksom. Ja, men jag lyssnade. Jag har alltid eller jag. Jag hade lyssnat mycket på punk och så innan och då vart det liksom så här. Ja, men då skulle det vara mä
  15. Jag tänker inte han ska. Han ska inte komma här och komma här liksom, men han gjorde det för han. Han stod där och det var ingen som ja, han dömde inte vad jag lyssnade på, eller l
  16. jag vet att jag när det kändes som att allting så här rasade samman eller när det kändes som att nu har jag misslyckats totalt med någonting så visade han på varför jag inte hade m
  17. han liksom. Vad hette då kvarterspolis? Kanske eller något sånt och kommer kontakt med många unga killar framförallt och. Alltså, han var ju så stabil även för de här killarna, lik
  18. pappa och så. Jag ser nog som min kusin och så han är. Han är den här liksom, och det här var ju före allting hände med pappa då, så hade han ju de här och sen så fick han oss, så
  19. ha varit många. Ögonblick som som dyker upp när när du berättar om det här. Han har varit där för så många. Men finns det något ögonblick som sticker ut just för dig att där du så
  20. någonting konkret för det kom så smygande på en liksom plötsligt så kom jag på mig själv med att berätta. Berätta saker eller så där, men jag är inte. Jag är inte jättebra på att b
  21. någonstans utanför Gävle och ta mig hem då kollektivt med ett liksom pågående migränanfall. Det är alltså det är jättejobbigt. Ja så jag och då ringde jag honom och tänkte så här.
  22. Det är just det här att att vara där, att vara. Visa att man står kvar. Vad lärde du dig om vuxennärvaro genom honom då? Ja men jättemycket. Och jag tror att han lärde mig. Ja, men
  23. Alltså, det vet man ju nu som vuxen vet man att det är ett bra sätt att nå fram till unga köra bil, bara sitta och åka bil. Och det hade ju han fattat då du visste. Ju inte jag att
  24. till exempel och så, men alltså, han kommer ju liksom. Min syrra höll ju på med hästar och hon höll på med fotboll och så och han var där liksom han kom och han tittade och han han
  25. inte det, men sen helt plötsligt så var det en en sån trygghet så att du kunde öppna upp dig på ett annat sätt för bara genom närvaro. Jag tänker att att det är också. En så liksom
  26. och så, och det är därför det känns så extra viktigt att en en man eller han att han har gjort det han har gjort och att han får en eloge för det så att vi kan lyfta det och säga a
  27. det? Ja min storasyster, hon är ju ett år äldre än vad jag är och hon hade. Hon hade flyttat hemifrån tror jag hon flyttat hemifrån ganska tidigt så att det här. Hände så om jag. J
  28. alltså idag också så men kanske inte riktigt på samma behov eller på samma sätt som för mig och. Men jag vet att för min lilla sida för hon var, hon var ju bara tolv och. Där hade
  29. lillasyster så var det ju jätte, jätteviktigt. Närmare var ung så behöver man verkligen någon som kan stötta och så vidare. Det blir ju sånt där man kan se också så här när man har
  30. vuxna på många sätt så är man ju inte vuxen. Så. Vuxen kanske inte nej. Men, vad vill du tacka ante för då? Om vi säger så den här själva elogen till ante? Nej, men jag vill tacka
  31. familjen på många sätt. Så för det liksom den här. Ja, men. Hans sätt att stå pall liksom att inte bara ge upp för att det inte. Även om man inte nådde fram första gången så så for
  32. Jag tänker att. Den här tiden av mitt liv av alltså väldigt tuff. Jag mådde inte bra för att jag har stor liksom förståelse för vad det innebär att inte må bra och jag. Jag tror at
  33. mycket som händer generellt. Kroppen man behöver inte ha en pappa som går och dör knaller och fall, utan det kan vara saken ändå som är jobbigt och jag tror att det är jätteviktigt
  34. berätta. Så det tycker jag att det är det första att verkligen så där. Folk och få lite kontakt med sina egna känslor och kunna kanske sätta ord på det och kunna agera då för att m
  35. har ju jobbat en del med ungdomar i mitt liv också. Jag tror att det är ja, men just det här att att finnas där och att lyssna och att som vuxen. Inte vika undan utan att våga vara
  36. Du säger att du har jobbat mycket med det och det är jätteunderbart och jag undrar för vuxna för barnen vet man ju att det det är svårt och man behöver vara för där för dem och de
  37. Det det bästa är ju att prata med barnet. Var det som händer liksom hur hur det mår och varför och att det och det som statistik visar ju att över hälften av den svenska befolkning
  38. Nätverk och hur det går eller liksom vilka erfarenheter har andra för ofta så är man ju inte ensam i någonting. Och är det så sen att det är? Men man märker att nej, men det här de
  39. hjälp man behöver. Så det finns ju hjälp att få, men jag tycker att det är bra. Ta hjälp av sitt nätverk först eller se vad som vad som går att göra för att jag tror att mycket kan
  40. ber dig om saltet så vill jag ju liksom. Jag har behov av salt. Jag vill ha salt och jag behöver. Det är en kommunikation, är ett sätt att förbättra en en någonting, så det är allt
  41. Man vet ju inte heller som sagt, man behöver inte ha alla svaren. Alltså. Det är som jag säger ante, jag kunde jag. Jag kan inte säga vad det var han sa eller liksom ibland. Ibland
  42. pratar med unga, ja, men till exempel då som när jag jobbade. Förut, så jag kommer ihåg. Jag hade ett samtal med en ung tjej och så. Pratade jag kring. Hon berättade om en situatio
  43. vi pratade om? Och då säger de så här. Jag har knappt sovit. Jag har tänkt och jag har tänkt och jag har tänkt för att det här liksom nej. Det fick mig verkligen att inse att det h
  44. det man man vi tror att vi har av. Det är så här det ska vara för att vi har den bilden och så vidare. Men annan har ju en annan bild. Och speciellt om man är i en situation som ma
  45. Min sambo är ganska introvert. Men, ibland kan jag bli sådär imponerad också över hur han hanterar situationen. Han pratade med med sin son en gång och då sa han bara så här, berät
  46. Behöver inte vara svårare än så, eller? Vad man kan berätta hur klart och tydligt så här. Nu får du berätta hur du mår och så och vill man göra det så gör man vill man inte göra de
  47. känner sig stolt över det. Han kommer se lite såhär mally ut och han får väl låtsas om det där är över vem som helst, men han kommer vara lite mally, det tror jag vi brukar säga. A
  48. eller om det är unga. Det är blandat. Jag hade en förra avsnittet så var det en tolvåring som gav en eloge till. Så det var många i hans klass och vänner som lyssnade så att vi har
  49. Inne med vad ni känner utan se till att prata med varandra och framförallt tror jag att killar behöver bli bättre på det här. Prata med varandra, lyssna på varandra och ja, det det
  50. Det lät det perfekt. Vi vi skickar med våga vara ante allihopa, ska vi gå runt och vara massa antes överallt. Det är jättebra. Vilken bra värde skulle? Vara, det skulle vara underb