Ludde Blomberg - Hemmasittande är ett vuxenansvar
I det här samtalet delar Ludde Blomberg med sig av sina egna erfarenheter av skolfrånvaro. Han berättar om utmaningarna han mötte och om insikterna han fått på vägen. Samtalet utforskar hur komplext skolundvikande är, vilken roll vuxnas stöd spelar och vilka långsiktiga följder d
Publicerat 23 okt. 2026. Fler avsnitt finns på poddsidan.
23 okt. 2026
I det här samtalet delar Ludde Blomberg med sig av sina egna erfarenheter av skolfrånvaro. Han berättar om utmaningarna han mötte och om insikterna han fått på vägen. Samtalet utforskar hur komplext skolundvikande är, vilken roll vuxnas stöd spelar och vilka långsiktiga följder d
Transkript
- Martin Sörensson: Välkomna till dagens EdMasters avsnitt.
- Idag har vi Ludde Blomberg med oss där vi ska djupdyka inom problematisk skolfrånvaro eller hemmasittande som man annars kallar det.
- Ludde har spenderat en stor tid hemma under högstadiet och föreläser nu om sin erfarenhet och hjälper skolor att handskas med det här problemet vilket jag tycker är helt fantastisk
- Välkommen hit!
- Ludde: Tack så mycket.
- Tack tack.
- Martin Sörensson: Är där någonting du vill fylla i i den här introt.
- Ludde: Nej, det tycker vi stämmer rätt så bra.
- Jag vill bredda samtalet och få nya perspektiv.
- Att man ska få en inblick inifrån.
- Martin Sörensson: Ja, det finns ju ingen bättre än någon som har varit hemmasittare då.
- Så det
- Ludde: Nej, exakt.
- Martin Sörensson: är kul att du tar det steget också att jobba med skolor i den här frågan.
- Jag såg att du hade varit och föreläst nu i mina hemtrakter i Vellinge, utanför Vellinge.
- Gick det bra?
- Ludde: Det gick väldigt bra, det tog sig emot väldigt bra.
- Det blev mycket nya perspektiv och diskussioner.
- Det togs emot väldigt bra, både från vårdnadshavare och personal.
- Martin Sörensson: Var det någon kommentar eller reflektion som du minns extra bra?
- Ludde: Det var väl mycket nya tankar om anpassningar. man fick ett nytt perspektiv på hur det kan vara med anpassningar.
- Att kanske inte alltid är det bästa att anpassa bort saker och försöka hitta en balans där.
- Att inte lägga över ansvaret på barnet genom att fråga den här frågan hur vill du göra.
- Sådana grejer blev det mycket snack om.
- Martin Sörensson: Ja, det kan jag tänka mig.
- Jag kommer in på de frågorna
- Ludde: Så det är...
- Martin Sörensson: sen också med vad vuxna gör och vad man gör i skolan.
- Ludde: Mm.
- Martin Sörensson: Men om vi ska börja från början då, där allting börjar för din del.
- Vad var det som gjorde att skolan till slut blev en plats som du inte ville gå till?
- Ludde: Ja, det började väl i att jag var...
- Jag hade det svårt.
- Jag var osäker och rädd.
- Det blev svårt när jag började på förskoleklass.
- Det var det svårt redan.
- Det blev nytt med nya regler.
- Det fanns inte så mycket av hemma.
- Min mamma var ensam med mig och min tvillingsyster.
- Så det blev ju liksom svårt och jag fick mycket stöd och anpassningar.
- De anpassningarna stöden gjorde ju mer att jag kände att jag var lite dålig och inte kunde så mycket för man plockade ju bort väldigt mycket.
- Martin Sörensson: gjorde man det redan redan från början i förskoleklass
- Ludde: Ja, jag fick vara med mindre grupper.
- När lågstadiet började blev det mer anpassningar med att läsa vad jag fick lyssna istället och fick vara i mindre grupper och behövde inte redovisa.
- För jag tyckte det var läskigt.
- Jag var rädd att bli utpekad att folk skulle skratta åt mig eller något så jag behövde inte göra det riktigt.
- Och det gjorde ju så jag inte fick träna på det.
- Det kändes ju lite som när man anpassade så mycket att man nästan sa till mig att jag klarar inte av det här.
- Det var inte heller riktigt jag som...
- Alltså...