Med ungefär två veckor kvar av omröstningen till Svenska podradiopriset 2006 börjar man kunna skönja vissa mönster. I vissa kategorier har det på grund av en stor skara hängivna fans seglat upp kanaler som leder stort, medan det är stenhård konkurrens t ex i musikkategorin.

När detta skrivs leder Disco Belle över Dagensskiva.com med en enda röst. Spännande, minst sagt! Och det kan vara din röst som avgör.

Tillägg:
Dagensskiva hustlar men ligger just nu under med två röster:

Ytterligare tillägg:
Disco Belle lägger in en högre växel och tar Mariah till hjälp:

Är detta det sista kapitlet i följetongen?
Ok, Paris är också mobiliserad.

Jag snubblade precis över ett intressant s k Position Paper [definition] från Yahoo! Research med den etikettlisteliknande titeln Position Paper, Tagging, Taxonomy, Flickr, Article, ToRead. Rapporten går, som titeln antyder, igenom de olika typer av system för etiketter som är centrala i webb 2.0 i allmänhet och folksonomier i synnerhet. En fallstudie över hur etikettsystemet fungerar och används på Flickr presenteras också.

Det mest intressanta i rapporten är att forskarna skapar taxonomin för etikettsystemen, det vill säga, de definierar en gemensam terminologi och kategorisering som beskriver olika etikettsystem med ett gemensamt “språk”, vilket gör det enklare att jämföra olika system med varandra.

Taxonomi för etikettsystemdesign

• Tagging rights – Vem har rätt att sätta (och ta bort) etiketter på objekten?
• Tagging support – Vems/vilka etiketter är synliga i ögonblicket då användarna sätter en etikett? Vilken hjälp får användaren att välja etikett?
• Aggregation – Kan en och samma etikett sättas av olika användare på samma objekt?
• Type of object – Vad är det för objekt som kan märkas med etiketter?
• Source of material – Varifrån kommer objekten?
• Resource connectivity – Är objekten relaterade till varandra?
• Social connectivity – Är användarna relaterade till varandra?

Här är en översikt, med några implikationer:

Incitament för att sätta etiketter

Detta skrev jag också om igår. Yahoo! Research definierar några olika incitament som användarna har att sätta etiketter:

• Future retrieval – för att personligen kunna hitta objekten i framtiden
• Contribution and Sharing – för att få andra att hitta objekten
• Attract Attention – för att få många att titta på ett objekt
• Play and Competition – för att uppnå interna eller externa mål (ett exempel som tas upp är försök att skapa meningar av etiketter i Odeos etikettmoln)
• Self Presentation – för att definiera sin personliga relation till ett objekt
• Opinion Expression – för att uttrycka en subjektiv åsikt om ett objekt

Etikettsystemet på Podradio.nu

Sådär, nu har vi ett språk. Vad gör vi nu? Vi formulerar ettikettsystemdesignen på dagens Podradio.nu, såklart.

• Rättigheter: Alla får sätta etiketter på alla objekt
• Support: Andras etiketter på samma objekt är synliga i ögonblicket då etiketten sätts
• Aggregation: Etiketterna ligger i påsar (multisets, bags), snarare än tillhör mängder
• Objekttyp: Podradioprogram och podradiokanaler
• Källa till objekten: Både global och användargenererad
• Objektlänkar: Till varje kanal är en mängd program knutna
• Användarlänkar: Nej. Inte än.

Vad implicerar då detta? Kanske följande:

• Det borde skapas ett starkare personligt incitament att sätta etiketter än det finns idag
• Det borde bildas en “konvergerande folksonomi”, det vill säga att användarna använder en gemensam vokabulär i sin ontologi. (En snabb koll på siffrorna visar att antal satta etiketter / antal unika etiketter ~ 6 – vad nu det säger…)
• De aggregerade etiketterna kan användas för ranking (vilket redan görs i viss mån)
• Linjär media som radio och tv skulle kunna motivera att ha tidsbaserade etiketter, men den ökade komplexiteten det skulle medföra är en utmaning
• Att objekt både hämtas externt och genereras av användarna själva kräver olika typer av incitament för objekt med olika ursprung
• Att programmen är grupperade i kanaler kommer att utnyttjas bättre i nästa version av Podradio.nu
• Relationerna mellan användarna kommer att utnyttjas i nästa version, om än möjligen inte inledningsvis i etikettsammanhang

Tillägg: Det finns nog anledning att återkomma till något av de andra föredragen om etiketter på WWW 2006.

I fredags skrev Mattias Hermansson en krönika om hur SR inte tog möjligheten att utnyttja Internetmediet till fullo (vilket jag ska dissekera vid ett annat tillfälle). Hursomhelst, frågan jag direkt ställde mig var “Hur väl utnyttjar egentligen DN Internetmediet på sin egen webbplats?” Som de flesta vet är DN ett monument över hur den gamla tidens medier jobbar: publicera istället för att diskutera, interagera och engagera.

I lördags skrev DN Debatt-chefen Mats Bergstrand som av en händelse om hur han egentligen vill öppna upp debattsidan på DN.se för kommentarer – det vill säga göra om det statiska massmediet till en plats där fler än en röst kan komma fram. Men han verkar ändå leva kvar i det förra århundradets gammelmedia-tänkande där publicisten (d v s den som är rik nog att ha köpt en tryckpress) bestämmer vad som ska sägas, och förblir oemotsagd efter det som ska sägas är sagt. Bergstrand tycker nämligen att allt som publiceras på DN.se måste passera en redaktör. Som Det Progressiva USA skriver:

Men det är interaktiviteten som är den stora skillnaden mellan nya och gamla medier. Forna tiders läsare fick läsa och sedan möjligtvis diskutera vad de läst med sina vänner på ölschappet eller östermalmsbordellen. Men Web 2.0-revolutionen är interaktiv och gör det möjligt för vem som helst att starta en debatt om t.ex. en understreckare i Svenskan. Vi behöver inte tillstånd från Svenskan för att starta en sådan debatt, vi kan göra det själva. Precis på samma sätt behöver vi inte hoppas på en inbjudan från SR för att sommarprata. Vi kan skapa vår egen podradiosändning och sommarprata hur mycket vi vill.

Dagens Nyheters gamla syn på sin mediaroll cementeras och fördjupas i Dagens Medias artikel i ämnet [via Uppkopplat], där chefredaktör Jan Wifstrand kläcker följande groda av nästan Uusmanska proportioner:

DN:s signum är kvalitet. Vi behöver inte omodererade struntpratsdiskussioner. De läsare som bara vill spy ur sig i största allmänhet får gärna göra det någon annanstans.

Är det någon som kan tolka detta plumpa uttalande på något annat sätt än en grov förolämpning mot DN:s läsarkrets? Det vill säga: de (kunder!) som vill engagera sig och delta i samhällsdebatten, interagera kring det som skrivs i sin tidning och fördjupa sin relation med densamma ska välja en annan tidning än DN.

Nu är förstås Wifstrand inte ensam om att desperat försöka klamra sig fast vid den proklamerande envägskommunikationens altare. Såhär föraktfullt uttalade sig brittiska Times chef Paul Hayes i Press Gazette häromveckan:

Some blogs are conversations among people you’d frankly prefer not to meet, others ar cries for help and their writers are clearly in need of therapy. Others are just people expressing themselves, which is an entirely honourable pursuit, but would you like to meet this geek on a dark night?

Detta har, precis som Wifstrands förolämpning, självklart föranlett en rad reaktioner i bloggosfären. Seamus McManus skriver:

Newspaper readers are people. Bloggers are people. Often, astonishing though this apparently seems to many who should know better, they are the same people. If you’re going to hold your paying customers in contempt at least don’t stand up in a public forum and crack jokes about it. As I’ve said before and will surely say again…when your audience is your enemy, the game is already over.

Jeff Jarvis fyller på sin utmärkta Buzzmachine i:

And some big media will disappear noticed but frankly unmissed as well. Especially the snotty ones.

Jeff Jarvis angav också i en (numera inte onlinetillgänglig) artikel i Fortune 2004 spelreglerna för nutidens media: “We used to think that the news was finished when we printed it. But that’s when the news now begins.” [via Top Ten Ideas of 2004: News Turns from a Lecture to a Conversation].

Än verkar det konstigt nog vara många som inte läst The Cluetrain Manifesto eller har någon som helst koll på vad som håller på att hända på nätet just nu.

I bjärt kontrast till DN:s smått reaktionära uttalanden här ovan, så startar SvD en blogg om reklam och media under egen flagg som första (?) rikstäckande morgontidning. Med kommentarsfunktion. Nästa gång prenumerationen går ut kan det nog bli tal om ett byte till en tidning som respekterar sina läsare.

För att knyta an till dagens tidigare inlägg om olika incitament för att delta på en webbplats skulle det vara fullt möjligt, ja, troligen enkelt, att konstruera ett reputationssystem för de som skriver kommentarer. Här är ett snabbt ihoprafsat förslag, inspirerat av en av de just nu klarast lysande stjärnorna på webb 2.0-nyhetshimlen, Newsvine. Låt användarna ge en positiv röst till de deltagare som skriver väl avvägda inlägg och en negativ röst till trollen. Till detta Newsvine-system kan det enkelt läggas till funktionalitet så att du kan ställa in ett tröskelvärde för andelen negativa röster (trollprocenten!) du tolererar hos andra användare, så att du slipper se kommentarer från användare som misskött sig och därmed fått negativa röster i, låt säga, mer än 10% av fallen. Varsågoda DN, här fick ni en lösning som är både bättre och billigare än en anställd moderator (eller censor?): överlåt till användarna sköta modererandet.

På O’Reilly Radar har det de senaste dagarna skrivits inlägg som handlat om incitamentet för att delta på en webbplats. Användarnas deltagande är som alla vet vid det här laget nyckeln till att uppnå webb 2.0-nirvana.

Som exempel har en ovetenskaplig undersökning gjorts av hur utseendet på default-porträttet för användarna påverkar i vilken utsträckning användarna laddar upp sina egna porträtt. Flickrs och Last.fms uttryckslösa, närmast anonyma defaultporträtt jämfördes med den betydligt gladare och uttrycksfulla porträttet man får som ny användare på 43Things. Undersökningen visade att de uttryckslösa porträtten oftare byttes ut av användarna. “Glatt och trevligt” som defaultvärde är inte alltid bra, alltså. Inte om syftet är att få användarna att uttrycka sig.

Ett annat incitament som avhandlades idag var monetära incitament för att få användarna att delta. Detta koncept sågades totalt, bland annat med följande kommentar:

Because you can’t reward people for the quality of the data they contribute, you have to settle for the act of contributing something. And once the reward is worth money, you’ll get people contributing crap just to get the rewards. Your reward system is now paying people to piss in your data pool.

Det bästa är, enligt O’Reillys inlägg (och förvisso det sunda förnuftet), att låta deltagandet direkt förbättra den deltagande besökarens personliga upplevelse av webbplatsen, t ex med rekommendationer som genereras utifrån personens egna agerande i förhållande till andra besökares agerande. O’Reilly brukar kalla detta för “architecture of participation”, d v s tjänsten blir bättre, både för den enskilde och för den stora massan, ju mer folk är aktiva och deltar på webbplatsen.

Jag kan redan efter några timmar konstatera att kommentarspamblockern Akismet fungerar.

I’m lovin’ it!

Efter några dagars idogt trackbackspammande här på bloggen tröttnade jag och installerade Akismet. I samband med detta gör jag också ett experiment med omodererade kommentarer.

Vi får se om det funkar.

Flickr har nyligen gjort en större uppdatering, med nytt gränssnitt och ett flertal nya funktioner. Numera är Flickr inte längre i Beta, utan i Gamma. Det är web 2.0-humor.

Hmm, kanske är det dags att köra en omröstning om vilken grekisk bokstav som ska hamna i loggan i nästa version av Podradio.nu…

Beta Alfa rapporterar om att Arla sänder podradio. Här är kanalen.

Inspirerad av BBC och Feedburner tog jag mig samman och gjorde äntligen en XSL till podradioflödena här på Podradio.nu. Nu får man alltså instruktioner om hur man prenumererar på podradio när man försöker titta på ett flöde i sin webbläsare. En XSL för de vanliga RSS-flödena är också på gång.

Kuriosa i sammanhanget: SVT använder Feedburner för att mäta några av sina flöden, men har inte funktionen “Browser Friendly” påslagen på dessa. Någon som vet varför? Räknar de det som reklam att visa Feedburners logga? (Skulle det förresten vara värre än att visa Feedburners URL?) Några av de vanliga RSS-flödena mäter man däremot inte med Feedburner och dessa har man gjort webbläsarvänliga. Konsekvent?

Designveteranen Tomas Seo och tv-veteranen Christina Jeurling snackar om populärkultur i allmänhet och tv i synnerhet. Här är rykande färska kanalen Voccine.